Kontrasternas kaos – Marrakech, Marocko

I juni månad besökte jag Marocko. Det var med en dubbel och blandad känsla i hjärtat som jag flög till Marrakech; staden med alla sprakande färger på keramik och textil. I alla fall var det en sådan bild jag hade sett på resesidor med reklam för yogaresor samt på bilder av heminredning och design på Instagram. Skulle jag få uppleva ett Mecka för yoga och avslappning av kropp och själ? Jag anade djupt där inom mig att det även fanns en annan sida. Det kändes spännande att få utforska detta.
När jag kom till flygplatsen i Marrakech förstod jag genast att här var det ordning, disciplin och sträng bevakning av allvarliga män. Jag betraktade en slags absurd Kafka-byråkrati där flera tjänstemän stod lutade över samma dokument. Vi väntade i kö och tog inte ett steg över strecket på det blanka marmorgolvet förrän en annan ung man hade pekat att man kunde gå vidare. Det var inte på sin plats med något fnitter eller något leende från min sida. Till slut kom vi ut för att hoppa in i en taxi. Vi hade bokat vårt boende på en riad i den gamla delen av Marrakech och dit var vi nu på väg. Det var lågsäsong och detta gjorde att både flyg och boende var mycket prisvärt. En riad är ett före detta gammalt och traditionellt bostadshus i medinan (staden). Husen och rummen har gjorts om till boende och det är ofta fantastiskt pampigt. Det var väldigt vacker inredning med mycket tyger, stora trädörrar och mosaik i underbara färger. Uppe på takterrassen kunde vi sitta och koppla av, njuta av bougainvillea i vackra krukor, spana ut över taken och vid fem bestämda tider under dygnet få böneutrop från fem minareter runt omkring. För mig som bara har hört kyrkklockorna under söndagarna var det både ovant och faktiskt en skrämmande känsla för mig att lyssna till de kraftfulla utropen över folket att ”Gud är större”.
Många har sagt till mig: Åh, Marrakech! Dit har jag alltid velat åka! Det verkar så spännande och mystiskt! Ja, det kan jag hålla med om. Det var fascinerande och det satte igång många tankar i huvudet.

I Marrakech bor runt 900 000 människor. Vi fick höra att det är en populär stad för många i Marocko. Under högsäsong och vid nyår är det ofta fullbokat då flertalet åker dit för att gå på uteställen i den nyare delen av staden. Jag har aldrig upplevt ett sådant virrvarr av människor, mopeder, åsnor, taxibilar och damm. Det fanns liksom ingen plats i staden där man kunde sitta på en bänk och fundera på livet eller ta en kopp kaffe i lugn och ro. Faktum var att det inte fanns några bänkar heller. Det var ljud och rörelse från förmiddag till natt. Tiden då vi var där var det ramadan så allt var inte riktigt som vanligt men förmodligen märktes inte detta så mycket i Marrakech eftersom det är en turiststad.

Om du är i Marrakech tycker jag absolut att du ska besöka det mytomspunna torget Djemaa el-Fna. På dagen var det som vilket torg som helst där människor passerade men på kvällen kom ditresande akrobater, gycklare, musiker och andra som ville visa sina konster och tjäna en slant. Ja, det är ett land med många fattiga människor. Turismen är en stor del av människors levebröd och du kan få det mesta om du betalar. Och om du råkar ta upp mobilen och ta en bild på något uppträdande på torget så vips har du en hatt framför näsan inom 2 sekunder, där du kan lägga pengar. En kväll när vi satt på ett café vid torget förstod vi plötsligt att vi var två kvinnor bland kanske 30 män. Det kändes komiskt. Det kändes som män till stor del var ute och umgicks.

Det finns också marknader eller basarer som kalas souker där du kan flanera runt och helt garanterat gå vilse men där du kan göra fantastiska affärer och pruta på varorna. Marrakech är sannerligen en plats för att pruta. Det finns mycket roligt och vackert att handla och det är varierande kvalitet. Det säljs mat och bakverk och i vissa fall kände jag mig inte så sugen på det som låg helt öppet och var kryddat med både flygfän och damm från gatan. Men det fanns god mat på restaurangerna. Och det fanns olika prisklasser. Man kunde absolut leva väldigt billigt om man ville det. Tajine med couscous är en traditionell rätt. Harira är en berbisk linssoppa som också är mycket vanlig i det marockanska köket. Lamm äter man mycket av och att umgås över ett glas myntaté är gott och trevligt.

Vi gick en guidad rundvandring en dag i Marrakech. Tänk på att aldrig anlita en guide om du inte vet att han är godkänd som guide av staten. På vår rundvandring, som vi faktiskt fick på svenska av en äldre man som bott i Sverige på 1970-talet och som talade flytande svenska, besökte vi Bahia- palatset. Det är ett exempel på islamisk arkitektur där den äldsta delen är ca 150 år gammal. Alla byggnader i palatset har en anslutning till en trädgård. I dessa trädgårdar finns fontäner, apelsinträd, cypresser, jasmin, kamelia, bananträd m.m. Stora delar av byggnaderna har marmor eller keramikplattor av olika slag på golv och väggar. Några av byggnadernas innertak är av cederträ. Vi passerade även de judiska kvarteren från 1500-talet som kallades mellah, men där bodde inte så många judar nuförtiden.

Vi besökte även den blå trädgårdsoasen Jardin Majorelle mitt i staden som modeskaparen Yves Saint Laurent hade köpt och restaurerat. Det var en trevlig trädgård med palmer, kaktusar, bambu och andra gröna växter. 30 år hade det tagit att restaurera trädgården. Där fanns även ett museum med YSL-kollektioner genom tiderna och som en kontrast till varandra låg det vägg i vägg med ett berbermuseum. Berberna är ursprungsbefolkningen i Marocko. Tyvärr hann vi inte åka till de delar av Marocko där vi kunde få träffa dem och se deras fantastiska hantverk med keramik, smycken och mattor.

Vi promenerade vidare i den nya delen av staden på gatan Rue de Liberté med stora lyxiga butiker och en mer västerländsk touch. Eftersom vi inte hade mer än fem dagar på oss så fick vi nöja oss med att välja en dagsutflykt. Det var långa avstånd och för att se mer skulle vi behövt fler dagar. Men att vara bara i Marrakech skulle absolut vara lagom en långweekend. Atlasbergen var något som jag gärna hade velat se men den här gången valde vi istället den vita staden eller fiskmåsarnas stad; hamnstaden Essaouira. Det var intressant att åka dit eftersom vi kunde se landskapet och livet utanför staden under färden till kusten. Det var mycket torrt och det kändes i vissa fall som tiden stod stilla. Män fraktade varor på åsnor och det var byggnation med enkla redskap, byggande av gärdsgårdar och viss odling. På vägen passerade vi de största skogarna i världen av arganträd. Arganoljan som utvinns från argannötter är en stor handelsvara för marockanerna. Men se upp om du vill ha äkta olja. Det sägs att den är utan doft och att den ska köpas av en försäljare med certifikat. På ett ställe vid vägen fanns ett par träd där det stod ett gäng med getter i träden och åt nötter. Om detta var en turistfälla eller om det var ett normalt beteende av getterna det vet vi inte, men det såg komiskt ut.

När vi efter några timmars bilfärd kom fram till Essaouira kände vi en mycket annorlunda stämning jämfört med Marrakech. Det var lugnare och inte så hetsig handel längs gatan. Här kunde man titta i lugn och ro. Det var som en liten sjörövarstad med en lång strandremsa av sand och där kom många fiskebåtar till hamnen. Om du gillar fisk och skaldjur finns det många trevliga restauranger där. Varje sommar är det en världsmusikfestival i Essaouira dit människor från hela världen åker och på 70-talet var platsen ett känt hippieställe.
Jag måste säga att vi hann med mycket och upplevde mycket på några få dagar. Jag skulle gärna velat titta lite mer i butikerna eftersom det fanns mycket som tilltalade mig där. Men jag vill faktiskt gärna åka tillbaka någon gång. Men då skulle jag även vilja se mer av naturen, bergen och de människor som bor i de små byarna i bergen. Det var en spännande miljö och framförallt förmedlade Marocko många intryck och avtryck hos mig.