Fotoresa genom Bohuslän i december

Bohuslän kan ofta vara råkallt och regnigt under december, så också i år. Samtidigt kan faktiskt det regniga vädret förstärka landskapets skönhet och dess färger. Denna resa började i Strömstad och avslutades i Göteborg.

 

Strömstad

Strömstad är en tätort och centralort i Strömstads kommun i norra Bohuslän. Strömstad, som är Sveriges västligaste stad, ligger vid Skagerack med riksgränsen till Norge 20 kilometer norrut och österut. De första kända invandrarna till Bohuslän kom någon gång mellan år 5500 och 4000 före vår tideräkning och bosatte sig vid Lihult intill sjön Lången i den östra delen av Strömstads kommun. Vid utloppet från Strömsvattnet anlades under 1500-talet timmerlastplatsen Strömmen. Efter det att Bohuslän genom freden i Roskilde 1658 blivit svenskt, uppstod ett behov av en stad i norra delen av landskapet för att avleda västkustens handel från Fredrikshald (nuvarande Halden) i Norge.

 

Grebbestad

Grebbestad är en tätort i Tanums kommun i Bohuslän i Västra Götalands län. Det är en populär badort. Någon kilometer söder om samhället ligger turistanläggningen Tanumstrand. Fortfarande finns flera trålare som har Grebbestad som hemmahamn. Fångsten är i huvudsak räkor och kräftor. Grebbestad var tidigt ett strandsittarsamhälle. Under 1800-talet ökade handel och sjöfart. Vid förra sekelskiftet hade den expanderande stenindustrin nått orten. Redan i mitten av 1800-talet blev begreppet badgäster känt. Till Grebbestad sökte man sig av hälsoskäl. Här kunde man få lerbad, som sades bota det mesta. Grebbestadsleran och de handfasta baderskorna blev vida kända.

 

Fjällbacka

Mitt i Fjällbacka ligger det 74 meter höga Vetteberget. Genom berget går Kungsklyftan, tidigare kallad Ramneklovan. Klyftan fick sitt namn efter att Oscar II år 1886 besökte Fjällbacka. Fjällbacka omnämns första gången 1617 som Fieldbacke. Namnet innehåller fjäll i betydelsen högt (brant) berg, det vill säga Vetteberget. Efterledet är en form av backe. Sillsalterier och trankokerier växte upp i området. Ackumulerade förmögenheter från fiske och fiskfrakter under sillperioderna gjorde att rederiverksamheten växte under andra halvan av 1800-talet. På 1840-talet omnämns Fjällbacka som ett av Bohuslän livligaste fiskelägen. På 1860-talet fanns ett 50-tal skutskeppare, ca 20 medelstora fraktfartyg, 165 lotsar och sjömän samt drygt 100 fiskare i samhället.

 

Hamburgö

Hamburgö är en ö i Kville socken i Tanums kommuns södra skärgård, Bohuslän. Ön bildar västra stranden utefter sundet genom Hamburgsund. Sundet är, där det är som smalast, knappt 50 meter brett. Hamburgö är i nord-sydlig riktning nästan fem kilometer lång. Hamburgsund är ett fortfarande levande kustsamhälle med rötter i fiske, fraktfart och stenhuggeri. En del av samhället ligger på fastlandet en del på andra sidan sundet, på Hamburgö. Över sundet går en av Trafikverkets linfärja. Färjeleden är 130 m lång och kallas Hamburgsundsleden och drivs av Trafikverket Färjerederiet. En stor del av den äldre bebyggelse som finns kring sundet är bevarad, såväl bostadshus som sjöbodar.
På berget ovanför färjeläget ligger Hamburgsunds kapell. Denna plats är en pärla sommartid varför jag varmt kan rekommendera alla att åka hit.

 

Bovallstrand

Den äldsta bevarade texten där Bovallstrand är nämnt vid namn är från 1585. I texterna framgår att saltning och utförsel av sill förekom på platsen under den stora sillperioden i slutet av 1500-talet. Namnet skrevs 1585 Bouwoltt. I en annan text från 1594 kallades det Bouoltstrand. Namnets ursprung är ovisst men en ortnamnsforskare från bygden menar att det kommer av ”bosättningen vid stranden”. Farleden från havet till Bovallstrand är relativt rak och problemfri vilket, tillsammans med förekomsten av en sockenväg, bidrog till att Bovallstrand tidigt fick reguljär ångbåtsförbindelse och blev utskeppningsplats för bl.a. sill och sten. De stora näringsgrenarna i samhället, fram till mitten av 1900-talet, var fiske, fraktfart och stenhuggeri. Sedermera blev orten även än badort.

 

Hunnebostrand

Hunnebostrand, som ligger vid foten av Nordre och Söndre Hogeberg, var under stora delar av 1900-talet en av huvudorterna för den svenska stenindustrin, där ett flertal stora stenbrott för att bryta granit var en viktig industri. Hunnebostrand är känd för turism samt för sina gamla föremål på Gammelgården från 1200-talet. I Hunnebostrand kan man även beskåda den bohusgranit som Hitler beställt för sitt segermonument. Dessa stenar användes senare för att forma en badplats, som numera i folkmun kallas för Stenbryggan eller Kärringbadet. Hunnebostrand har en speciell plats i mitt hjärta tack vare 3 st gamla skolkamrater från vår gemensamma tid på Restenäs Internatskola. Klaes Mattsson, Ulf Larsson och Ulf Henriksson tog med mig hit upp i ungdomen. Vi satt uppe i berget ovanför Hunneboparken, drack oss berusade på Explorer och Coca Cola. Utsikten mot västerhavet var magnifik, vi skrattade och mådde bra. Väl inne på parken gick våra vingliga och sluddriga raggningsförsök på motsatta könet inte speciellt bra. Men ett fint minne är det i varje fall.

 

Smögen

På Smögen ligger Smögenbryggan, som varje år lockar tusentals turister. Smögen nämns för första gången i slutet av 1500-talet. Vid mitten av 1600-talet bosatte sig människor på Hasselön och under åren har det samhället vuxit samman med Smögen. Namnet på samhället har varit olika under åren, bland annat ”Smögit”, ”Smöenn”, ”Smöget” och ”Smygesund”. Namnet är förmodligen kopplat till det så kallade Smyghålet, det trånga sundet mellan Smögenön och ön Kleven söder om huvudön. Det fornsvenska smugha (smyghål) eller fornisländska smuga kan vara ursprung till namnet. Smögen är känt för sin långa träbrygga, Smögenbryggan (cirka 600 meter), fylld med affärer i fiskebodar, som är mycket välbesökt under sommaren. Under sommartid finns här fast färjeförbindelse till Kungshamn.

 

Lysekil

Lysekil ligger vid Gullmarn och är sedan mitten av 1800-talet en populär badort. Förutom den viktiga turismen omfattas näringslivet också av bland annat fiskindustri, marin forskning och petrokemisk industri i form av Preemraff. Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livlig sjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta. Under andra världskriget var Lysekil inblandat i export av kullager till England i Operation Bridford eller ”The ball bearing run”. Med hjälp av snabbgående kanonbåtar, ”Blockade runners”, kunde engelsmännen nattetid bryta igenom den tyska Skagerackspärren under hösten och vintern 1943–44, och bland annat frakta kullager från de norska kvarstadsbåtar som blivit inspärrade i Sverige, över till Kingston upon Hull i England. Trafiken återupptogs under hösten och vintern 1944–45 men då med inriktning att ge förnödenheter och ammunition från England via Lysekil till danska motståndsrörelsen.

 

Uddevalla

Uddevalla grundades där korsvägarna möttes som en norsk medeltida handelsplats. Ett dokument med stadsrättigheter för Uddevalla finns bevarat och är daterat till 1498. Dock kan Uddevalla ha grundats långt innan dess, men inget dokument för detta finns att tillgå. Den äldsta bevarade handlingen som nämner Uddevalla under dess norska namn, Oddewall som stad är från 1496. Det tidigare namnet Oddevold, det vill säga ”slåttermarken på udden”, är ett typiskt ägonamn relaterat till en närliggande bondgård. Namnet Oddevold lever idag vidare i fotbollslaget IK Oddevold. Staden har genom århundradena härjats av krig och bränder och inte mindre än sex gånger har den brunnit ner till grunden. De fem första gångerna var det svenska trupper som brände ned staden. Därutöver har stora bränder ödelagt delar av staden flera gånger. Första gången Uddevalla brann ner var år 1564, under det nordiska sjuårskriget, då svenska trupper plundrade och brände den då norsk-danska staden. Den 9 maj 1690 blev återigen stora delar av Uddevalla nerbrända. Den tredje stadsbranden började som eldsvåda den 29 juli 1806 i Sveriges då femte största stad. Uddevalla har genom tiderna ömsom legat i Sverige, Norge och Danmark. Staden har bytt nationalitet sju gånger.

 

Vy mot Uddevalla gamla varvsområde

Från denna plats kunde man en gång se Uddevallas stora bockkran. Uddevallas geografiskt strategiska läge har gjort staden till en viktig hamnstad under minst 500 år. Vi som har några år på nacken minns sjösättningar av stora fartyg (såsom Nanny). Uddevallavarvets sista stora varvschef Ingvar Trogen har dokumenterat varvets historia i boken ”Varvet runt”. Det är en bok som är värd att läsa av en mängd olika anledningar. Den 31 januari 1985 gjorde Ingvar Trogen sin sista arbetsdag på Uddevallavarvet. En vemodig dag, skriver han. Men den förgylldes av att 1500 anställda var med och avtackade Uddevallas sista stora varvschef. När senare den klassiska bockkranen fälldes på varvsområdet i Uddevalla – den synbara symbolen, landmärket, för hela varvsepoken – tackade Ingvar Trogen nej tack till att närvara. Då stod han själv på en utkiksplats i närheten av hemmet i Uddevalla och såg hela varvet gå i graven. Ingvar Trogen levde hela sitt yrkesverksamma liv med Uddevallavarvet. Han rekryterades 1949, 24 år gammal, av Uddevallavarvets grundare, legenden Gustaf B Thordén. – Gustaf var affärsman med internationella kontakter. Men han var inte populär på grund av makt och rikedom, utan för sitt folkliga sätt, konstaterar Ingvar Trogen i sin bok. Alla som är intresserade av historia och alla äldre Uddevallabor vet vem Gustaf B Thordén var.

 

Ljungskile

I Ljungskile bor ca 3 750 invånare. Orten är bland annat känd för fotbollslaget Ljungskile SK som sedan 2009 spelar i Superettan och som under två säsonger spelat i Allsvenskan: 1997 och 2008. I Ljungskile finns också Ljungskile folkhögskola, en av Sveriges största folkhögskolor, grundad 1923. Ljungskile ligger längs E6:an, och de flesta ser detta som en ort som man endast passerar. Men här finns faktiskt ganska mycket mer. Lyckorna och Lyckornas havsbad har en lång historia. Golfbanan är också mycket uppskattad, liksom den välkända Musselbaren. Svenska Kyrkan har en central plats för många Ljungskilebor, och där man tillsammans med Folkhögskolan ofta erbjuder filmpremiärer och många intressanta föreläsare. Ljungskile är en ort med otroligt högt utbud av kultur sett till den lilla befolkningsmängden.

 

Vy Tjörnbron sett från Stora Askerön

Stora Askerön tillhör Stenungsunds Kommun. Men man måste köra i en ”metkrok” över Tjörn och Orust för att kunna komma hit med bil. Till kommunens centralort (Stenungsund) är det drygt 3 km sjövägen. Ön är bebyggd med en blandning av permanentboenden och fritidshus, vilka bildar småorten Stora Askerön. På Stora Askerön finns ett båtvarv och en gästhamn, de flesta bofasta på ön arbetar någon annanstans. Ön har också en variationsrik fauna med vacker ängsmark inramat med vackra partier av ekskog, gran, tall och diverse övrig lövskog. Här finns många exempel på vacker bebyggelse som erbjuder magnifik utsikt mot vatten i alla väderstreck. En gammal vän sa en gång: ”Gud vad här är fint, men tänk att bo här på vintern”.

 

Stenungsund

Stenungsunds historia skiljer sig på många sätt från vad som är vanligt på Västkusten. Visst fanns det fiskare här redan för flera tusen år sedan, men fisket blev aldrig en huvudnäring. Jägare och fiskare blev så småningom bofasta. Havet, skogarna och jorden födde sina nybyggare. Landskapet är fullt av gånggrifter, hällkistor, rösen och hällristningar, som påminner om livet här under gången tid. Det första steget mot en industriell utveckling togs år 1944 då Svenska Bandfabriken etablerade sig i Stenungsund. Betydligt mer revolutionerande förändringar skulle följa. Den stora utvecklingen började år 1954. Det året beslöt nämligen Statens Vattenfallsverk att placera ett stort ångkraftverk i Stenungsund. Projektet väckte eko över hela landet därför att det rörde sig om en sensationellt stor investering. Att Stenungsund kom att få anläggningen i konkurrens med ett tiotal andra kommuner var bland annat det utmärkta kommunikationsläget – både lands- och sjövägen. Kraftverket påbörjades 1956 och var klart 1969. Detta blev startskottet för Stenungsund som Sveriges petrokemiska centrum. Genom att en kraftleverantör nu fanns i Stenungsund, en stor hamn samt tillgång till lämplig obebyggd mark var förutsättningarna för lokalisering av ytterligare storindustrier. Det dröjde heller inte länge förrän intressenterna anmälde sig. Mo- och Domsjö hyste planer på att förlägga en del av sin produktion av kemiska produkter till Stenungsund och under år 1958 köpte företaget mark. I november 1960 tecknade de två svenska industrierna Mo- och Domsjö AB och Stockholms Superfosfat Fabriker AB avtal med Svenska Esso AB om att i Stenungsund uppföra anläggningar för vidare bearbetning av etengas. En av basråvarorna som framställs vid krackning skulle produceras i Essos anläggning. Idag är Stenungsund en expanderande kustkommun med cirka 25 000 invånare. Möjlighet till boende nära havet och goda möjligheter till friluftsliv och rekreation gör att kommunen ständigt växer. Här finns även ett välutvecklat kultur- och föreningsliv.

 

Kungälv

Det område som idag omfattar Kungälvs kommun har ett rikt och spännande förflutet. Området utgjorde del av gränslandet mellan tre länder, vilket fick förödande konsekvenser i orostider. De två fästningarna står som påminnelser om dessa tider och får oss att reflektera över vår egen tillvaro och framtid. Enligt sagolitteraturen grundades staden Kungahälla på 900-talet vid Norde älv, några kilometer nedströms från dagens Kungälv. Den medeltida staden Kungahälla var en av Norges främsta städer och låg i brytpunkten med de då intilliggande kungadömena Sverige och Danmark. Av allt att döma, var det en viktig handelsplats av stor strategisk betydelse. Efter tilltagande gränsfejder flyttades staden i början av 1600-talet till Fästningsholmen och låg därmed i skydd av Bohus fästning, som hade funnits på platsen sedan medeltiden. Vid ett flertal tillfällen utsattes fästningen för fientliga belägringar. Trots detta intogs den aldrig. Efter fredsfördraget i Roskilde 1658, blev Bohuslän svenskt och därmed övertogs fästningen av svenskarna, som genomförde omfattande ombyggnationer.

 

Göteborgs Centralstation

Göteborgs Centralstation är centrum för den spårburna kollektivtrafiken i Västra Götalandsregionen. Göteborgs pendeltåg, regionaltåg samt fjärrtåg till stora delar av Sverige utgår härifrån, varje år passerar här över 27 miljoner resenärer och det är runt 250 avgångar och 250 ankomster med tåg varje dag. På 1830 och 1840-talen började järnvägar byggas i en del länder i Europa, men i Sverige tvekade man inför kostnaderna. I början av 1850-talet beslutade dock staten att anlägga några huvudbanor, bland annat Göteborg–Stockholm. Denna järnvägs första sträcka var Göteborg–Jonsered som invigdes den 1 december 1856, en av de första i Sverige. Stationshuset är byggt på resterna av bastionen Johannes Rex och ravelinen Prins Fredrik, utanverk till den tidigare stadsmuren. Det gamla kvartersnamnet var Kvarteret 9 Nye Port, och det nuvarande är kvarteret Drottningtorget. Centralstationen hette ända in på 1900-talet Statens järnvägsstation, för att kunna skilja den från Göteborgs tre övriga järnvägsstationer. På centralstationens plats stod tidigare Blomster-Jöran, det var namnet i folkmun på den skampåle som fanns utanför det dåvarande länshäktet.

 

Julhandel i Haga Göteborg

Haga är en av Göteborgs äldsta stadsdelar och namnet kommer från de hagar som fanns här på 1600-talet. Numera är Hagas bilfria gator kantade av små kaféer och butiker insprängda i de Göteborgstypiska landshövdingehusen. Haga ligger på bekvämt gångavstånd från innerstan, men om du kommer med spårvagn kan du gå av på antingen Hagakyrkan eller Järntorget. Huvudstråket heter Haga Nygata och sträcker sig från Vasastan i den ena änden till Linné i den andra. Här finns flera välbevarade landshövdingehus som känns igen på en karaktäristisk byggstil med bottenvåning i sten och två trävåningar ovanpå. De typiska trähusen byggdes mellan cirka 1870 och 1940, som arbetarbostäder i bland annat Haga, Majorna, Kungsladugård och på Lindholmen. Brandsäkerhetsreglerna vid den här tiden förbjöd fler än två våningar i trä, men med en bottenvåning i sten kunde reglerna kringås. Haga är idag ett populärt bostadsområde, men det finns inga hotell. Det gör inte så mycket, eftersom det ändå är kort promenadavstånd från andra stadsdelar. Idag är det lite av en lyx att kunna bo i Haga, men så har det inte alltid varit. En gång var detta område mycket fattigt och jag har hört berättelser från nu levande människor om usla förhållanden under deras uppväxt i Haga.

 

Julhandel Kungsgatan Göteborg

Kungsgatan i centrala Göteborg är en cirka 930 meter lång gata, varav 600 meter utgör gågata. Här är medelåldern 40 år. Vanliga intressen är konst, jämställdhetsfrågor och andra länders kultur. Medelinkomsten är 31 411 kr/mån och snittbelåning är 1 527 000 SEK. Namnet på gatan fastställdes sannolikt i samband med den år 1621 beslutade stadsplanen och det skrevs Konungzgatun 1621-39, Konnungs gatan 1644, Konungsgatan 1669-1739 och Kungsgatan först 1815. Det var som en hyllning till Göteborgs grundare Gustav II Adolf som gatan fick sitt namn. Kungsgatans sträckning mellan Lilla och Stora Otterhällan kallades under 1700- och 1800-talet för ”hästbacken”, efter de hästmarknader som ägde rum där.

 

Saluhallen Göteborg

Stora Saluhallen Göteborg slutbesiktigades den 15 januari 1889, och försäljningen av livsmedel startade den 1 februari. Kungstorget har varit stadens marknadsplats för kött, smör, ost och mjöl sedan 1848. Innan dess var det Stora Torget, som numera heter Gustav Adolfs torg, som var utsedd som marknadsplats. Efter flera års diskussioner om en saluhall beslutades det att byggnaden skulle uppföras och få ”upptaga 14 000 kvadratfot av torgets areal; att det till yttre byggnadsmaterial ska användas järn och glas samt att kostnaden finge beräknas till omkring 250 000 kronor.” Stora Saluhallen stod färdig och beskrevs vid den här tiden som ”den första större byggnad som här i landet blifvit uppförd av uteslutande sten, jern och glas”. Strax efter att byggnaden stod klar påbörjades en uthyrningsauktion för de handlare som ville ha en plats i den nya saluhallen. Intresset var enormt. Spekulanter trängdes, bröstade upp sig och armbågade sig fram genom folkmassorna för att bjuda på en av de 92 bodarna.

 

Resenär: Mats Rutgersson

Totala kostnader resa (exklusive shopping: Ca 800 SEK.

Höjdpunkter: Hela Bohuslän är vackert. Så också Göteborg. Om jag ska välja ut något på denna resa och årstid, blir det Hamburgerö och Strömstad respektive Uddevalla i mörker.

Researrangör: Resa med bil, ca 40 mil

Antal dagar: 1 dag

Tips/fällor att undvika: Ha med varma kläder, mössa och handskar.

Betyg resa: 4