Tror jag besökt de flesta städer i Sverige vid åtminstone 2 tillfällen. Gemensamt för de flesta svenska städer är att de ligger vid hav eller vattendrag, också att de drabbats av stora bränder där den gamla träbebyggelsen försvunnit för alltid. Men det finns några städer som fortfarande har kvar mycket av sin gamla bebyggelse.
Denna resa började i Alingsås hos min arbetsgivare Unipower AB och fortsatte sedan vidare till Hjo, Hässleholm och slutligen Simrishamn på Österlen.
Många svenskar passerar varje vecka Alingsås via järnväg eller E20. Någon gång kan det vara värt att göra ett stopp där för att upptäcka staden som är känt för sina kaféer och Jonas Alströmer som populariserade potatisen i Sverige. 1724 och 1779 drabbades Alingsås av stadsbränder som förstörde större delen av staden. Efter att Alingsås anslutits till Västra stambanan 1859 och Alingsås bomullsväveri anlagts 1862 följde en period av uppgång och Alingsås utvecklades till ett viktigt textilindustricentrum. Historiker är oense om ursprunget till Alingsås, där några hävdar a-lings-ås, ska översättas till den lilla åns ås. Säveån hade en viktig betydelse under tekoindustrins storhetstid i Alingsås. Idag är Alingsås lite av en innovationsstad med närhet till SP i Borås och Chalmers i Göteborg. Här finns många expansiva teknikföretag där Alingsås attraherar arbetskraft inom ett stort upptagningsområde i denna del av Västra Götalandsregionen.
Tisdagen 5 februari 2019 bjöd på snöstormar blandat med ihärdigt regn. Hjo är mycket vacker under sommaren där staden ligger längs Vätterns strand. Men denna dag låg molnen mörka över både stad och sjö. Det mörka och karga kan också ha sin charm (om man har stövlar vilket jag inte hade tillgång till). Trästaden Hjo har tilldelats Europa Nostras hedersmedalj ”för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm”.
När staden erhöll stadsprivilegier är inte känt, troligen i början av 1400-talet. Den första bevarande skriftliga uppgiften om Hjo som stad finns i Erik av Pommerns skattebok från 1413. Den noteringen är också orsaken till att Hjo kommun 2013 firade 600-årsjubileum. 1586 förnyades stadens äldre privilegier, vilka stadfästes och utvidgades. Hjo förblev dock en mycket liten stad, man hade år 1805 350 innevånare. Anläggandet av Göta kanal innebar dock ett uppsving för staden, 1854 stod den nya hamnen färdig, vilken ansågs vara den bästa vid Vättern. Vinter har alltid sin charm, men detta är en stad man ska besöka sommartid.
För många år sedan hade jag en äldre granne som sa många kloka ord. En gång utbrast hon: ”Det är tur att alla har olika tycke och smak, annars skulle inte all mat bli uppäten eller alla flickor kyssta”. Lite så känner jag för Hässleholm. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo här frivilligt, men de som bor här verkar trivas med sin stad. När Södra stambanan öppnade 1860 började orten få ett uppsving som förstärktes av att staden blev en järnvägsknut med flera nya anslutningar under åren 1865-1892. Kring järnvägen och runt tätorten växte industrier upp, och även i dag kan Hässleholm karakteriseras som en industriort och ett lokalt centrum för omgivande orter. Orten har även historiskt haft ett antal olika regementen.
Om du ändå är i Hässleholm kan det vara värt att göra ett besök på Hovdala Slott som ligger nära Finjasjöns södra strand i Hässleholms kommun och utgör ett av de främsta minnesmärkena från snapphanetiden i Skåne. Gården omtalas första gången 1130, men fick sitt nuvarande läge på 1500-talet. På denna tid fanns en vallgrav runt anläggningen som fortfarande, dock torrlagd, omger borgområdet. Med sitt läge i gränslandet spelade Hovdala en viktig roll under krigen mellan Sverige och Danmark på 1600-talet. Hovdala slott består av två delar, mangården och ladugården. Mangården var ursprungligen helt kringbyggd men har nu tre längor. Den norra byggdes i början av 1500-talet, ankarjärnen bär årtalet 1511. Den östra, som varit det egentliga boningshuset, byggdes 1681-82 av Jens Mikkelsen, adlad Ehrenborg av Karl XI 1687. Den södra längan byggdes 1805. Till godset hör också ett mäktigt porttorn, byggt år 1600, som än i dag har spår av strider då snapphanar och danskar angrep Hovdala under skånska kriget 1675–1679. Den stora ladu- och magasinsbyggnaden uppfördes av Jens Mikkelsen 1680. Mitt emot denna ligger den stora stenladugården från 1868. Till gården hörde förut också en park eller trädgård, anlagd på franskt manér. Bristande resurser gjorde dock att den fick läggas igen, men orangeriet från 1763 finns kvar och restaurerades i mitten av 1990-talet.
Några av mina kollegor på export reser runt på exotiska platser som Tasmanien, Sydamerika, Afrika, Indien och många andra spännande länder. Men man får vara nöjd med det lilla. Jag hamnade i Hästveda och jag tror aldrig någon av dem kommer att få uppleva allt vad Hästveda har att erbjuda. Hästveda kyrka byggdes omkring år 1190. Ursprungligen hade den platt tak som var uppburet av bjälkar i långhus och kor. Typen kallas romansk landskyrka. I början av 1200-talet målades absiden föreställande Kristus med uppvaktning av evangelister och apostlar. Från den tiden härstammar också den 81 cm höga dopfunten av granit. En runsten står uppställd mot väggen i vapenhuset. Den har en gång utgjort gaveln i en stenkista från 1200-talet och bär en kristen inskription: ”I herrens händerbefaller jag din ande, Åsa.”
Simrishamn och Österlen har en speciell plats i mitt hjärta. Jag får alltid ett inre lugn de gånger jag vistas här. Österlen i sydöstra Skåne jämförs ofta med Provence. Hit vallfärdar konstnärer för det speciella ljuset, och i likhet med Medelhavets Riviera kantas sydöstra Skånes kust av gnistrande vita sandstränder. På Österlen tar man det lugnt. Här är det slow living och slow cooking som gäller, och på de många framstående restaurangerna prioriteras närodlat och lokalproducerat. Med många charmiga byar, ett vackert och öppet landskap och ett stort utbud av kul aktiviteter och god mat, är det inte att undra på att Österlen hör till Sveriges mest älskade resmål. Landskapet på Österlen är en lisa för själen, med böljande sädesfält, charmiga små byar och Stenshuvud Nationalpark.
Begreppet Österlen är inte ens hundra år men dess innehåll går långt tillbaka. Var Österlens gräns går har ingen riktigt grepp på men generellt kan man säga att det är sydöstra Skåne där bland annat Kivik, Brösarp, Simrishamn, Kåseberga, Skillinge, Ystad och Tomelilla ingår. Naturen i Österlen är ryggraden i dess charm, ett paradis för naturnjutare som vill ta del av naturreservatets vandringsleder och friluftsliv för att beundra dess flora och fauna. Det finns ett stort antal olika fågelarter som lockar fågelskådare från när och fjärran. Österlen lockar även älskare av kultur och konst, med sina många små fina ateljéer med utställningar att förkovra sig i. En av de kändaste företeelserna i Österlen är kanske Kiviks marknad på sommaren. Det finns gott om historia att ta del av, många är slott, fornminnen och museer. Musik också så klart. Efter någon av bygdens alla aktiviteter så kan man njuta av sol och bad på någon strand, exempelvis Sandhammaren, en av Sveriges bästa stränder. Det bästa med Österlen är kanske bara att vara där; åka runt, gå runt och njuta av atmosfären som ger en otrolig inre energi och harmoni. Dess gårdar, ängar och trädgårdar är en oas av inspiration och glädje, en fröjd för kroppens alla sinnen. Utbudet av boende är stort men som på många andra populära områden så är det bra att vara ute i god tid. Vad sägs om en charmig Skånelänga, lyxig strandstuga, en mysig stuga eller att bo på en riktig gård ute på landet? Eller en lägenhet i någon av dess större städer/byar. Österlen bjuder på så mycket, att man måste åka dit för att verkligen kunna förstå hur vackert och härligt det är. Alla borde få uppleva denna idyll någon gång i livet.
På Österlen finns många gamla stenvalvsbroar med anor mer än 1000 år bakåt i tiden. Jag älskar gamla broar och dess skönhet där var och en är som konstverk mitt ute i naturen. Men det som verkligen är imponerande är att varje bro har sitt unika utseende där den är konstruerad för att fylla en funktion på en speciell plats för människorna som en gång bodde där. Ju närmare man betraktar konstruktionen av en bro desto mer imponeras man. Denna bro finns att beskåda när man kommer från Kivik och närmar sig Simrishamn.
Arkeologer och forskare har länge tvistat om de gula handskarnas ursprung på stenstoden vid Ale Stenar. Ales stenar eller Ale stenar är en fornlämning av typen skeppssättning. Den är belägen vid byn Kåseberga i Valleberga socken, på Österlen i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 stenar + stenstoden med gula handskar och är troligen från vendeltiden. Jag kan avslöja att handskarna kommer från Biltema.
S:t Nicolai kyrka i Simrishamn omnämns i skrift första gången år 1161. Då var den troligen bara ett litet fiskarkapell bestående av det nuvarande koret. Långhuset färdigställdes på 1200-talet och valven slogs på 1400-talet. Vid slutet av medeltiden byggdes vapenhus och torn. Exteriört förändrades kyrkan 1953 då putsen knackades ned så att den ursprungliga fasaden av kvartsit framträdde, något som idag ger kyrkan dess yttre karaktär. Dopfunten är från 1100-talet och gjord i kalksten. Under 1600-talets första hälft förnyades kyrkans inredning. Kyrkan fick ny altaruppsats och predikstol. I början av 1700-talet lät rika köpmän smycka kyrkan med bastanta träfigurer, vackra gravhällar och skimrande ljuskronor. På 1800-talet skänktes de vackra votivskeppen till kyrkan.
Resenär: Mats Rutgersson
Totala kostnader resa (exkl. shopping): 4 435 kronor per person
Höjdpunkter: Österlen har sin naturliga charm under alla årstider.
Researrangör: Bokningar via Svenska Logi.
Antal dagar: 3 dagar
Tips/fällor att undvika: Ale Stenar är en strapats i vintriga regnstormar. Anpassa körning efter väglag och medtrafikanter. Att komma fram i tid handlar om att starta i tid.
Betyg resa: 3
