Jag har alltid haft en önskan om att få besöka Bornholm någon gång i livet. Innan resa visste jag absolut ingenting om Bornholm och hade därför Googlat fram information om vad som rekommenderas att besöka när man är där och baserat på denna information gjort upp en resplan/körschema där jag ansåg att en dag fick räcka för denna vistelse. Därför fattade vi beslut om en övernattning i Ystad dagen innan med tidig avresa med färjan till Bornholm nästa dag, dessutom med sen återfärd för att hinna uppleva så mycket som möjligt under dagen. För att vara på den säkra sidan hade jag bokat färja en vecka innan med avgång 8.30 och återresa 18.30.
Ystad är en charmig och välmående liten småstad med vacker bebyggelse och mycket blomsterprakt. Vi turistade lite slumpartat och hade ganska kul i ett lugnt och behagligt tempo. En dag i Ystad kan räcka, därefter har man sett allt som är värt att se där enligt min mening. Ystad kloster har ett museum som kan vara värt att besöka. Klostret i Ystad är ett av Sveriges äldsta bevarade klosterbyggnader. Gråbrödraklostret i Ystad grundades i mitten på 1200-talet av bröder från franciskanorden. Klostret byggdes i baltisk tegelgotik, en arkitekturstil förekommande inom Östersjöområdet ca 1260 – 1520. Klostret i Ystad är en plats för upplevelse och kontemplation i historisk miljö. Här kan du ta del av Klostrets och Ystadstraktens kulturarv och historia genom diverse utställningar.
Vi bodde i det gamla charmiga stationshuset som numera gjorts om till hotell. Hela stationshuset är nyrenoverat där man lyckats bevara allt det gamla och vackra i de 2 nedre planen med smakfull renovering till hotell i de 2 övre planen av byggnaden. Historiens vingslag sitter i golv och väggar i väntsalen stationshuset Ystad. Tänk alla människor som trampat dessa välbevarade golv genom historien och alla människoöden som startad sin resa just här. Vi passade även på att besöka en del slott under vår dag i Skåne.
Mycket av det vi planerat besöka låg kring Hammerknuden varför vi omedelbart startade vår färd i den riktningen så fort vi lämnat färjan. Första stopp blev Jons Kapell som är en mycket speciell plats där man måste gå nedför en brant trätrappa innan man når havet. Det är mycket svårt att få med sig bra foton härifrån sommartid då löv och grenar skymmer sikten och där allt är smalt och brant från änden av trappan och ner till havet. Jag hade duschat på hotellet i Ystad på morgonen och kände mig mycket fräsch innan vi gick tillbaka uppför den branta trappan. Det är verkligen inte lätt att hålla sig fräsch som vandrande och upptäckande turist. Tänker på en dag i Washington under en resa i USA för två år sedan då min reskamrat utbrast: ”Ska du duscha igen?”
På väg ner genom trapporna till Jonas Kapell finns en smal klippavsats med brant stup på båda sidor där endast den mycket våghalsige eller dumdristige vågar sig ut. Skulle man ramla ner därifrån går man mot en säker död. Men gräset var upptrampat i mitten av tidigare besökare vilket fungerade som välkomstanvisning för de som har mod och bra balans. Sådana här saker gör mig nervös och det var inte helt lätt att hålla kameran stilla. Om jag haft större mod hade jag förmodligen kunnat fånga ett riktigt bra motiv med kameran från denna klippavsats.
Från parkeringen till trapporna Jons Kapell gick vi på en stig med vackra sädesfält som bildar horisont mot havet. Fick då en ingivelse om att ta ett foto som speglade vad jag såg. Av allt jag såg under min vistelse på Bornholm blir ändå denna bild mitt mest bestående minne från Bornholm 2019. En person som såg bilden skrev så här: ” Kan inte riktigt säga vad det är jag fastnar för, men det är något med färgsättningen mellan sädesfält, himmel och färgerna på kläderna. Hela bilden är harmonisk. Den har ett lugn över sig. Kvinnan på bilden är ju vansinnigt snygg också såklart.”
Nästa stopp blev Hammershus slottsruin. Hammerhus är Nordeuropas största borgruin och Bornholms mest besökta sevärdhet. Att det är en av Bornholms mest besökta platser är inte så märkligt då det är en stor del av historien och bidrar till en riktigt fantasiupplevelse. Fram till mitten av 1400-talet stred kungamakt och kyrkomakt där Bornholm var en viktig bit i striden. Visst var det lite mäktigt att se denna gamla slottsruin, men det gav mig ändå inte någon större upplevelse just då. Kanske lite beroende på att vi inte var ensamma utan omgivna med mängder av andra turister. Det var även svårt att hitta parkering bland alla bilar och bussar.
När vi kom upp till Hammerknuden fanns det en parkering och sedan diverse vandringsleder varifrån man kunde ta sig upp till olika platser. Vi tog dock bilen ända fram till fyren ute på udden och slapp på så vis att gå en sträcka på flera kilometer. Genom detta ”tilltag” sparade vi säkert 2 timmar i tid och massor av energi. Det är tillåtet att köra denna vägsträcka och det finns en parkering uppe vid fyren. Från parkeringen hade vi kort promenadavstånd till Vang Granitbrud samtidigt som vi även såg en del andra vackra vyer under promenaden dit.
Denna plats i början på stigen till Vang Granitbrud var mycket rofylld och stilla trots sitt utsatta väderläge. Kändes som man befann sig i en kohage mitt inne i landet någon annanstans. Kan inte riktigt ta på vad det var. Men just här fick jag en känsla av stor ro i mitt inre. Inte säkert att andra personer upplever samma känsla där som jag fick. Dock är man tvungen att passera här om man vill fortsätta stigen. Här finns även en mycket speciell grind där man lyfter grinden för att passera och som alltid stängs av sig självt så fort man släpper grinden.
Vi såg även detta döda träd längs vår vandring till Vang Granit Brud där det bildar ett landmärke i horisonten mot Sverige. Förutom att trädet var dött kunde vi se stora skiftningar och färgnyanser på vattnet i havet nedanför. Tydligt att algblomningen var i full gång i juli 2019. En anledning till att jag tog detta foto var att det inte fanns något annat att se längs denna del av stigen. Bornholm är en ö med mycket skiftande natur. Kustlandskapet är variationsrikt samtidigt som det även bildar en skarp kontrast till det inre landskapet på ön.
Granit har brutits i Vang Granit brud i mer än 100 år. Vang Granit brud har levererat stenar till tyska floder, Storbältslänken och den stora utbyggnaden av Köpenhamn 1900. 1996 slutade Bornholms granits äventyr. På grund av priskonkurrens från Sverige och Norge samt höga kostnader för sjöfarten, förlorade Vang Granit brud sin ursprungliga funktion. Idag är det en populär turistattraktion där man kan åka linbana från toppen ända ner till änden av sjön nedanför. Dessutom finns här ett mycket rikt fågelliv.
Vi körde därefter vidare och rundade Hammerodde vid öns nordligaste spets och fortsatte färden mot nästa utflyktsmål som var Helligdomsklipperne norr om Gudhjem. Tillsammans med Hammershus är nog detta öns vanligaste turistmål. Mäktigt var ordet, men besöket gick snabbt. Kände egentligen ingen direkt atmosfär utan mer av ”check-check”, 3 foton och sedan vidare på färden. När jag tittar på foton i efterhand känns denna plats mycket mäktigare än hur jag upplevde den när jag var där.
Med facit i hand skulle vi stannat till lite längre i Gudhjem. Det är sällan ett ortsnamn så väl beskriver platsen. ”Guds hem”, det var precis så det kändes att vara här. Tror aldrig jag någonsin varit på en lugnare plats och så långt bort från all världens ondska. För den som läser denna text kan jag rekommendera att noga i förväg planera så att ni gör ett ordentligt stopp just här. Dessutom är den gamla väderkvarnen otroligt vacker att beskåda. För den som önskar en lugn vistelse i Bornholm rekommenderar jag boende här. Gudhjem ligger på en klippa som skjuter ut i havet vid en kust som är sönderskuren av små vikar och kantad med farliga rev. Bebyggelsen söker sig terrassformigt från den flata klippan alldeles vid kusten och uppåt berget Bokuls sluttningar. Högst uppe har man en betagande utsikt över denna måleriska stad, vars byggnader till stor del är insprängda i den starkt lutande klippväggen. Huvudgatan – ”Bröddan” – är så brant att man förbjuder cykling där under turistsäsongen. Det finns dessutom ett ”gentlemen´s agreement” bland de bornholmska busschaufförerna, vilket innebär att man alltid kör ned mot Gudhjems centrala delar längs den östra infartsgatan, och upp utmed den västra (en nybyggd serpentinväg), för att på så sätt undvika komplicerade och trafikfarliga möten.
Därefter fortsatte vi in mot ön till Österlars kyrka som vi först inte såg, vi passerade den och fick vända och köra tillbaka. I Danmark finns det sju stycken rundkyrkor, av dessa finns fyra stycken på Bornholm. Varför kyrkorna är runda vet man faktiskt inte. Det finns många olika teorier, vissa menar att kyrkorna är fästningskyrkor medan andra anser att det är astronomiska observatorier. Den geografiska placeringen av kyrkorna skapar ett mönster som känns igen från tempelriddarkyrkorna i Frankrike vilket osökt leder till tanken om att tempelriddarna kan ha haft ett finger med i spelet i uppförandet av rundkyrkorna. Oavsett teorierna så är rundkyrkorna populära turistattraktioner. Kyrkorna finns i Österlars, Olsker, Nyker och Nylars. Den populäraste kyrkan är den som ligger i Österlars som är den största rundkyrkan av de fyra och troligtvis även den äldsta. Förmodligen är den byggd runt 1150 och är vigd till Sankt Laurentius som även har gett kyrkan sitt namn.
Lilleborg andas mycket historik fast landskapet förändrats från dess storhetstid fram till nu. Slottet Ruins Lilleborg Bornholm ligger på en 16 meter hög klippa i mitten av Almindingen Skog på Bornholm. Byggd omkring 1150, då den danska kungen Svend Grathe (1146-1157) överlämnade större delen av ön Bornholm till ärkebiskopen i Lund. Den nya Lilleborg var mycket lättare att försvara än den gamla Gamleborgen beroende på att det fanns en sjö på alla sidor av slottet, endast avbruten av en smal stig över land till själva slottet. Slottets område sträcker sig över 2 600 m2 och var bara 1/10 av storleken på Gamleborg. Flera utgrävningar från 1820-1822, 1887-1928 och 1954-1957 har gett många intressanta arkeologiska fynd. Det här är en plats som måste upplevas då inga foton ger den rättvisa.
Vårt enda egentliga misstag på denna resa var besöket i Ekkodalen. Jag hade missförstått både Google och danska språket. I min villfarelse hade jag trott att detta bestod av en grönskande ekologisk dal. Landskapet här upplevde vi som både dammigt och intetsägande. Vad som lockar besökare är att det ekar i dalen om man ropar här. Besökare här bestod mestadels av barnfamiljer där barnen förtjust ropade och omedelbart fick svar. Jag misstänker att turistnäringen på Bornholm försöker locka hit besökare beroende på att det finns restauranger i direkt anslutning till Ekkodalen.
Svaneke blev däremot en positiv överraskning. Enligt turistbroschyrerna är det här man ska shoppa och här finns gott om souvenirbutiker. Vi åt den bästa Chili con Carne vi någonsin ätit på en uteservering med utsikt över hamnen. Därefter vandrade vi runt och tittade på all vacker bebyggelse som finns väl bevarad och väl underhållen i den lilla staden. I motsatts till exempelvis Nexö och Rönne tycks Svaneke klarat sig undan Sovjetunionens bombningar 1945. Svaneke räknas som öns mest idylliska stad på grund av sin gamla välunderhållna terassbebyggelse, som smälter in så väl in i landskapet. De många solskenstimmarna och den långa eftersommaren har skapat förutsättningar för en sydlänsk vegetation. I lä av en varm och skyddande klippa sträcker sig vinrankorna, fikon, mullbärs och valnötsträd ut sina grenar över de lugna gatorna. Man tror att staden fick sitt namn efter en vik, där vilda svanar höll till, och svanen figurerar också vit med en gyllene ring i näbben, på röd botten – i stadens vapen känt från 1584. I dagens Svaneke kretsar livet framförallt kring torget – med en livlig handel vissa dagar och hamnen som framförallt är hemvist för fiskebåtar och fritidsseglare. Under sommarhalvåret har man på vardagar en båtförbindelse till Christiansö. Om man vill bo på Bornholm under sin vistelse här rekommenderar jag att hitta boendet i Svaneke. Här är trivsamt, vackert och här finns gott om uteserveringar och restauranger. Tror också det är här man kan uppleva den bästa partystämningen kvällstid.
Eftersom jag är intresserad av historia ville jag också se Nexö. Men det blev en stor besvikelse, allt som fanns kvar av gammal bebyggelse är kyrkan. Under andra världskriget var Bornholm ockuperat av Tyskland. Tyskarna planerade att bygga två landfasta kanoner på ön av samma typ som används på större pansarkryssare. Dessa kanoner skulle helt blockera farvattnen både söder och norr om ön. Kanonerna blev aldrig färdiga, men de enorma betongfundamenten finns kvar i skogen utanför Dueodde. I slutskedet av kriget var Bornholm fortfarande ockuperat efter det att övriga Danmark befriats av allierade trupper. Den tyska krigsmakten höll sig kvar in i det sista för att säkra en flyktväg för civila från östfronten. De baltiska soldater som flydde till Sverige men senare utlämnades till Sovjetunionen av den svenska regeringen (baltutlämningen) hade till stor del kommit via denna flyktväg. Vid krigets slut nekade den tyske kommendanten att kapitulera till Sovjetunionen, eftersom han visste att de allierade hade kommit överens om att det var Storbritannien som skulle befria Danmark. Bornholm var därmed inte befriat den 5 maj 1945 som övriga Danmark. Sovjetunionen bombade därför städerna Rönne och Nexö den 7 och 8 maj 1945. De första sovjetiska trupperna landsteg på eftermiddagen den 8 maj 1945. Några få timmar senare skedde Tysklands totala kapitulation som trädde i kraft vid midnatt 8–9 maj 1945. De sista sovjetiska soldaterna lämnade Bornholm den 5 april 1946.
Vi rundade även Dueodde som ligger på öns sydligaste spets. Här såg vi en mängd bodar som används när man röker fisk som också är något som kännetecknar ön. På många ställen såg vi besynnerliga skorstenar som används vid rökerierna. Vid varje rökeri finns 2 st skorstenar där den ena är för varmrök, och den andra för kallrök. Här fanns också en del vackra stränder för de som är intresserade av bad. I övrigt fanns här inte mycket att beskåda. Kanske missade vi något, men vi har åtminstone varit där. Jag föreställer mig att Dueodde kan vara en mycket ödslig plats vintertid där hårda regnbyar tvingar den fåtaliga befolkningen att hålla sig inomhus, men jag kan ha fel.
På väg tillbaka mot Rönne passerade vi Aakirkeby som är det bördiga Sydbornholms köpstad. Staden har byggts på en höjdsträckning – en granitrygg täckt med moränlera – 87 meter över omgivande slätt. Samhället, som troligen är öns äldsta köpstad, har i motsats till kuststäderna bildats som en upplandsort för bönderna och även som ett kult- och administrationscentrum. Aakirkeby var under medeltiden Bornholms viktigaste stad med säte både för den kyrkliga styrelsen och senare även landstinget, som sammanträdde här fram till 1776, då det flyttades till Rönne. Efter sin första blomstringstid fick Aakirkeby under några århundraden genomgå verkligt hårda prövningar och under press av kuststädernas växt stagnerade staden succesivt. Å Kirke imponerade på mig och sägs vara öns äldsta stenkyrka och är säkert byggd lika mycket till försvarsändamål som för ett kyrkligt liv. Den är byggd i flera etapper från omkring 1150 och av material, som stod att finna i öppna stenbrott söder om Åkirkeby; ortoceratitkalk och sandsten. Byggnaden består av kor med absid, skepp, torn och den yngsta delen, vapenhuset från cirka 1225. Tornet har metertjocka väggar och trappan mellan dess våningar är i murtjocklek. Mycket tyder på att det byggts helt i försvarssyfte. Kyrkans inventarier sägs höra till öns mest anmärkningsvärda; men det hann jag inte utforska.
Vi kom tillbaka till Rönne vid 17-tiden och hade lite tid kvar innan färjan skulle gå. Nu var vi ganska trötta i både ben och på att fotografera. Dock hann jag med att ta en bild på Rönnes 2 mest kända landmärken som är kyrkan och fyren, båda majestätiskt kritvita men ändå lysande och vackra. Först hade jag tänkt att ta 2 separata bilder. Men hur jag än bar mig åt hittade jag inget riktigt bra fotoläge varför jag samlade båda på samma bild. Trots att Rönne är den stora orten på ön kändes den lite tråkig och på något vis som om färjeterminalen är ortens enda riktiga puls. Men här finns anor och historia. Den medeltida staden Rönne var knuten till hamnen och hade en betydande del av sin näring genom handel med de tyska köpmännen, vilka sökte sig hit bland annat för att köpa upp sill, som på denna tid fångades i mycket stora mängder. Ända fram till 1800-talet fanns det endast några få gator i staden, men då startade en kraftigare tillväxt, framför allt mot öster. Anledningen var en ekonomisk expansion eftersom handeln och fisket återigen ökade. På 1600- och 1700-talen fanns planer på att omge staden med en mur och befästa den starkt. Om detta erinrar det runda kastell från 1600-talet, som nu inrymmer en del av Rönnes försvarsmuseum. Av olika anledningar kullkastades dock planerna och genom att man inte reste några murar runt staden, behövde aldrig bebyggelsen trängas samman när befolkningen ökade. Rönne har kunnat växa i takt med sig själv och har nu en stor ytutbredning i förhållande till befolkningstalet, eftersom nästan alla invånarna bor i enfamiljshus.
Eftersom jag är intresserad av historia och byggnader kunde jag inte låta bli att se mig omkring i bostadskvarteren. Samtliga tycks gå i samma stil och är nog byggda under en kort period direkt efter andra världskriget. Sovjetunionens bombningar här 1945 förstörde nog nästan all bebyggelse. Jag gissar på att de flesta av kvarteren här är byggda någon gång mellan 1945–1955. Lite tråkiga, men här var rent och snyggt precis som allt annat på Bornholm. Tror sällan jag sett så väl underhållna byggnader som på denna ö. Ett tydligt tecken på god ekonomi och välstånd.
Avslutar denna berättelse där resan på Bornholm startade nere vid stranden vid Jons Kapell då det är en mycket speciell plats men omöjlig att samla med ett enda foto. Trots att de kan se ut som fotot är taget alldeles vid strandkanten är det ändå en stor höjdskillnad mellan fotograf och vatten. Detta är en mäktig plats som är ett ”måste” om du besöker Bornholm. Bästa möjliga bilder från denna plats är nog under perioden oktober till april innan alla löv från träd hunnit spricka ut och som skymmer sikten.
Bilden med karta illustrerar hur jag brukar förbereda mig inför resor. Tråkigt kan kanske en del tycka, men det blir effektivt och man kan ändå improvisera och göra korrigeringar längs färden. Många av Bornholms sevärdheter finns kring Hammerknuden och öns nordligaste spets. Längre stopp kan rekommenderas i Gudhjem och Svaneke. Allt mitt resande brukar ske i högt tempo som också kan upplevas som stressande för medresenärer. Man skulle även kunna göra denna rundtur i lägre tempo och stanna här 2-4 dagar, men då får man också räkna med en merkostnad på minst 2 500 kronor per dygn då boendekostnader är mycket höga här under turistsäsong.
Resenär: Mats Rutgersson
Totala kostnader resa (exkl. shopping) SEK: 2 678 SEK per person
Höjdpunkter: Resans huvudmål som var Bornholm där miljöerna vid Hammerknuden var speciella liksom Helligdomsklipperna. I Gudhjem hade jag gärna stannat längre men då hade vi kanske inte haft tid att besöka Lilleborg eller göra vårt längre stopp i vackra Svaneke.
Researrangör: Vi själva.
Antal dagar: 2 dagar
Tips/fällor att undvika: Vi hade i det närmaste en helt perfekt planering. Dock hade vi kunnat undvika att besöka Ekkodalen.
Betyg resa: 5
