Det hela började framför TV en kall lördag i december 1978… På tipsextra visade de Manchester United – West Bromwich Albion. Det var en sprakande föreställning och matchen slutade 3- 5. WBA hade tre färgade spelare som satte sin prägel på matchen. Det var en typisk engelsk fotbollsmatch på en lerig plan och alla spelare var britter, alla hade svarta fotbollsskor och det var bara ett spelarbyte under matchen och det förekom ingen ”Fergie Time”. Efter den matchen som även kallas för ”Game of the Century” började jag att följa WBA.
Tanken på att få se WBA i Birmingham kom allt närmare så i somras när spelschemat för säsongen släpptes så bestämde jag mig. Äntligen skulle jag få se dem på the Hawthorns och matchen skulle bli WBA-Leeds. Fredagen den 9:e november var det dags. Jag hade bokat flygbiljetter med Lufthansa och flög Göteborg-München-Birmingham. Vi landade i ett regnigt Birmingham vid 17:15. Det var enkelt att få en taxi direkt utanför flygplatsen och resan in till West Bromwich tog 40 minuter i rusningstrafiken. Väl framme vid the Hare & Five Hounds Hotel så kunde de inte hitta min bokning och kvinnan i receptionen som var en lucka i väggen hämtade en man som i sin tur försökte få tag i sin chef.
På kvällen åtnjöt vi en väldigt bra middag nere i restaurangen. Vi frågade även vilken tid som frukosten serverades och fick till svar mellan 7 – 10. Nästa morgon gick vi upp halv åtta för att äta frukost, men döm till vår förvåning. Det var stängt och larmet tjöt oavbrutet. Istället beslöt vi oss att gå ned på stan för att äta frukost. Efter frukosten så tog vi buss 74 till the Hawthorns, vi gick omkring utanför ett tag och besökte sedan souvenirbutiken. Utbudet var hyggligt och en t-shirt för 18£ inhandlades. Vi åkte tillbaka till hotellet och gjorde oss i ordning för att sedan träffa vår värd som hade fixat matchbiljetterna. The Vine hette stället vi träffades vid och låg på promenadavstånd från arenan, det serverades indisk mat och öl utbudet var fantastiskt. Jag fick allt det jag hade önskat och drömt om, WBA vann med 4-1 och glädjen var enorm bland Baggies-fansen. Efter matchen åkte vi till de västra delarna av staden och besökte puben the Old Swan. Där låg en gång i tiden Noah Hingley & Sons Ltd:s smidesverkstad, de hade i början på 1900-talet tillverkat ankaret till Titanic. En kopia av det 16 ton tunga ankaret låg på en höjd för beskådning i Netherton. |
Chris berättade också var namnet Black Country som är benämningen på kol- och järndistriktet hade upprört en 13-årig drottning Victoria som var en gång så upprörd av synen av det svarta landet att hon stängde gardinerna i sin vagn när hon gick igenom. Hon skrev i sin dagbok ”landet är mycket öde överallt […] männen, women (barn), barn, land och hus är alla svarta” och tillade ”men jag kan inte med någon beskrivning ge en uppfattning om sin konstiga och extraordinärt utseende ”.
Dagen efter beställde vi en Uber och åkte ut till flygplatsen och lämnade Birmingham med ett minne för alltid.
Resenär: Heini Kjaerbeck, David Kjaerbeck och Hans Eliasson
Totala kostnader resa (exkl. shopping): ca 2 325 per person
Höjdpunkter: Vinsten för the Albions
Researrangör: Lufthansa
Antal dagar: 2-5 dagar
Tips/fällor att undvika: Kan inte komma på något
Betyg resa: 4