Det här är en berättelse om tillfälligheter, möten med människor och omständigheter som du själv inte kan påverka. Under en hundpromenad förra sommaren såg jag en stor atlet rasta en sådan där liten hund som Paris Hilton har. Kan erkänna att jag tyckte det såg mycket lustigt ut med en så stor man och en så liten hund. Emellertid började vi prata och mannen presenterade sig som Marcus Katz. Några möten och hundpromenader senare kände vi att det fanns stor personkemi trots åldersskillnad där han var 43 år och jag 60. Det ledde till att vi beslöt att inleda ett ambitiöst träningssamarbete under hösten med start 1 september med träning 6 kvällar i veckan. Efter 2 månaders träning tillsammans insåg vi att vi kanske borde ha ett mål för vår träning, och som ledde till en annan tillfällighet. Min livskamrat hade lärt känna en man som heter André Astromius Åström.
André hade just startat en resebyrå som heter Himalaya Specialisten 8848 och som arrangerar resor till Nepal. Det ena ledde till det andra där vi bokade in oss på en expedition till Himalaya och Nepal. Under december förändrade vi träningen under lördagar där vi ägnade oss åt att utforska olika vandringsleder i närområdet för att testa utrustning med syfte att komma så väl förberedda som möjligt. Sedan kom Corona och alla förutsättningar förändrades totalt. Eftersom vi var inställda på vandring i början av maj och även gjort klart med våra respektive arbetsgivare om semester, beslöt vi istället att göra en vandring längs Göta Kanal. Vi Googlade fram information och planerade därför en ganska detaljerad resplan som innebar start i Mem vid Östersjöns mynning söndagen 10 maj och målgång i Sjötorp vid Vänerns mynning lördagen 16 maj 2020.
VILL BETONA ATT VI NOGA TÄNKT IGENOM LÄMPLIGHET OCH KONSEKVENS MED DENNA VANDRING I NULÄGE. Därför hade vi rådfrågat människor som vi bedömer besitta gott omdöme.
- Vi gör det långt innan turistsäsong.
- Vi är oftast ensamma mitt ute i naturen.
- Vi kommer inte att umgås med andra människor.
- Vi har gjort upp med alla hotell och boenden långt i förväg om villkor och restriktioner.
- Vi kommer inte att gå in i lokala matvaruaffärer eller beblanda oss med lokalbefolkning.
- Vi kommer noga tänka oss för, var hur och vad vi äter.
- Förhoppningsvis kommer vi att marknadsföra de platser vi passerar för framtida turister som i sin tur genererar lokala intäkter.
Dag 1 vaknade vi med stor entusiasm och kände oss riktigt laddade. Det var ju detta vi tränat för och så mycket bättre förberedda kunde vi knappast vara. Eftersom vi skulle få skjuts upp till Mem och där halva dagen skulle gå åt till bilåkning hade vi bestämt att första dagen skulle bli en mjukstart. När vi kom upp till området kring Mem passade vi även på att åka ut och titta på Stegeborgs slottsruin och den speciella kyrkan i Skällvik. Alltid trevligt att bättra på allmänbildningen när man ändå befinner sig i närområdet. Väl i Mem åt vi en fantastisk lunch på Kanalmagasinet innan vi startade själva vandringen.
Stegeborgs Slottsruin och örtagård, naturskönt beläget och full av riddarromantik. Slottsruinen ligger belägen på en liten ö i Slätbaken nära inloppet till Göta Kanal. Stegeborg var under medeltiden ett av Sveriges viktigaste fästen och kungligt slott fram till 1600-talet. Dåtidens mäktigaste släkter möttes i blodiga strider eller hårda förhandlingar vid borgen. Stegeborg anlades runt 1200-talet för att skydda inloppet till Söderköping, som under medeltiden var en viktig importhamn. Borgen var en av rikets viktigaste fästen och centrum för Stegeborgs slottslän som omfattade hela östra Östergötland. Slottet har en mycket intressant och omfattande historia.
Det var lite speciellt att börja trampa de första stegen i en kall nordvästlig motvind med 17 kg i ryggsäcken. Marcus ryggsäck vägde bara 14 kg eftersom vi planerat att han som är den starkare av oss skulle fungera som ”packåsna” och bära med proviant längs vandringen. Under vårt förberedelsearbete med vandring på lördagar har vi alltid haft mellan 22-26 kg i ryggsäcken, men då hade vi som mest gått 16 km vid ett tillfälle och sedan vilat från vandring i en hel vecka. I Nepal hade vi räknat med att ha ca 10 kg i rycksäcken. Oavsett hur väl man förbereder sig är det omöjligt att på förhand veta hur det blir i skarpt läge. Vi hade även vägt oss innan vi åkte hemifrån där Marcus vägde 90 kg och jag 97 kg, vi tycker båda att det sedan skulle bli spännande att även göra en invägning vid hemkomst för att se eventuell förändring. Första sträckan var ganska tråkig att gå med relativt intetsägande terräng och beroende på förbättrad och helt nyanlagd väg fanns där hela tiden stora stenar att trampa på som kändes genom skor och kängor. Vad vi inte visste då var att det skulle komma att bli många sådana här nyanlagda och förbättrade sträckor med stora stenar.
Jag har jobbat med Marknad/Försäljning i olika befattningar och branscher under nästan hela mitt yrkesliv. Det har inneburit mer än 30 år av resor genom Sverige där jag besökt de flesta städer minst 2 gånger. Dock har jag aldrig haft anledning att åka till Söderköping och hade därför förväntningar på att få se denna anrika stad. Det första vi såg när vi kom till Söderköping var en stor sluss. Några hundra meter längre fram låg vårt boende Slussen Rum endast 20 m från kanalen. Här var det otroligt fräscht med skyltar redan innan entrén med anmodan om att ta av sig skorna innan man gick in. Jag rekommenderar varmt ett boende här och stort tack till Lotta Forsell för fin service. Söderköping är även berömt för att vara glasstaden. Här finns gott om serveringar som är specialiserade på just glass.
Söderköping har en lång och intressant historia. I korsningen mellan Storån, som rinner ut i Östersjön, och vägen till Kalmar växte en storstad fram under tidig medeltid. Söderköping kom att bli en av landets viktigaste hamnstäder under medeltiden. Stegeborgs slott utgjorde ett effektivt lås och skydd sjövägen. Det gav en möjlighet till att kontrollera handeln ända fram till 1700-talet. Att staden var viktig märks på alla möten och händelser som var här med kröningar, herremöten, biskopsmöten och riksdagar. Under 1600-talet kom staden att förlora sin betydelse som hamnstad. När Göta kanal, Söderköpings brunn och järnvägen byggdes på 1800-talet levde den åter upp. Söderköping förblev ändå en småstad och är idag ett välbesökt turistmål med en idyllisk miljö från 1800- och 1900-talen.
Dag 2 hade vi planerat att gå från Söderköping till Norsholm via Snöveltorp, Hulta sluss och Brådtom sluss, men det blev inte riktigt som planerat. För det första var jag förmodligen lite uppjagad och orolig i själen och hade därför svårt att sova varför jag begav mig ut i natten för att ta lite bilder av Söderköping nattetid. Hör till saken att jag trivs att gå runt i städer nattetid eftersom jag tycker alla städer är som allra vackrast just då med ljus som lyser upp husfasader och helt fria från oljud och människor. Känns lite som att städer visar sig från sin allra bästa sida när allt är lugnt och rofyllt. Svenska småstäder med bevarad gammal träbebyggelse är så otroligt vackert och unikt för Sverige.
Vi startade själva vandringen tidigt på morgonen där det blåste en mycket kall nordvästlig motvind med inslag av regn. Men regnet upphörde ganska snabbt och vi kände oss både starka och motiverade. Min första mentala motgång denna dag var att vi gick runt sjön Asplången i ca 11 kilometer. Jag var mentalt förberedd på slät mark längs kanalen, nu blev det istället mycket kuperad, tråkig och jobbig terräng. Men Marcus var som vanligt mycket entusiastisk och tyckte det var bra träning!!! Vandringen runt sjön innebar att vi missade Hulta sluss men kom ner till Brådtom sluss efter att ha rundat sjön.
Denna bild tagen när vi passerade Mariehof tycker jag väl illustrerar landskapsbilden under vår vandring denna dag. Ganska öppen terräng där vägarna längs kanalen var mycket fina och väl underhållna. Vi passerade även en hel del slott och fina herrgårdar med stora ägor och bördig jordbruksmark. Hela denna del av Östergötland andas rikedom och gammalt välstånd. Om man skulle studera adelskalendern och gamla anrika släkter tror jag många härstammar härifrån. Självfallet har det även funnits många fattiga som fått arbeta hårt ute på dessa öppna fält.
Dagens etappmål skulle egentligen varit Norsholm som är en tätort i Norrköpings kommun i Östergötland, 15 km sydväst om Norrköping belägen vid motorvägen E4:an, Göta kanal, Södra stambanan, Motala ström och sjön Roxen. När vi kom dit var det flera saker som inte fungerade. För det första hittade vi inget boende där. När vi sedan hittade boende i Norrköping visade det sig att alla bussar mellan Norsholm och Norrköping var inställda. Därför blev vi tvungna att gå ytterligare 4,5 kilometer på varm asfalt för att ta oss till Kimstad och pendel därifrån. Vi hade då redan vandrat 34 kilometer denna dag. Vet inte hur mycket det mentala påverkade det fysiska i denna händelse. Marcus hade valt att vandra i lättare vandringskor som iofs är bekväma att gå i, men också sådana att han känner av varje lite sten han trampar på och även belastar trampdynor hårt. Jag hade valt att vandra i mina vandringskängor från Haglöf som egentligen var anpassade för terräng i Nepal. Och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag begick flera misstag i detta skede av vandringen som jag skulle få lida för senare. I Norsholm innan vandring mot Kimstad borde jag ”luftat” kängor, dvs tagit av mig kängor och strumpor. Låtit fötterna andas frisk luft och sedan noggrant dragit på och rättat till strumpor innan jag knutit åt kängor igen. Istället fortsatte jag gå i högt tempo på asfalt där jag kände hur strumporna ”krullade” till sig under fötterna. Precis när vi nådde fram till Kimstad kände jag hur vänsterfoten liksom lyfte sig i kängan och sedan sjönk ned igen med en brännande smärta. Vad som hade hänt var att en stor blåsa bildats under fotbladet strax bakom tårna på vänster fot och sedan gått sönder.
Något som var mycket påtagligt och slående under denna dagsetapp var allt underhållsarbete som gjorts helt nyligen med förstärkta kanalvallar, vägar utmed kanalen, planteringar, röjda områden från sly etc. Längs hela sträckningen funderade jag över vem eller vilka som finansierar allt detta. Hörde senare från en av slussvakterna att det fanns planer på att lägga ner kanaltrafiken helt för ett antal år sedan. Istället har det blivit en omfattande satsning på turism längs kanalen. Personligen tror jag detta är av yttersta vikt för att inte riskera total utflyttning från en del av de orter vi passerade.
Östgötatrafiken ska ha en eloge för sin fina App som är mycket lätt att använda om man vill åka kollektivt inom länet. Likaså Comfort Hotell i Norrköping som erbjöd ett mycket trevligt boende för slitna kroppar. Här fick vi ett centralt boende där vi hade närhet till allt i vackra centrum av Norrköping. Fantastisk bra service och trevlig boende. Stort tack till VD Hanna och Linda i receptionen. Jag har alltid tyckt att Norrköping är en av Sveriges absolut vackraste städer med vattendragen från Motala ström och all den ljuvliga grönska som finns i staden. Redan när jag var här på 90-talet funderade jag över hur stadsträdgårdsmästarens budget såg ut i jämförelse med andra städer.
I de centrala delarna av Norrköping har man varsamt rustat upp de gamla industrilokalerna längs strömmen. I mitten av 1800-talet kom storindustrin till Norrköping. Bomullsfabriker växte upp i staden. Bomull var billigare än ylle. Intresset bland konsumenterna växte snabbt för bomullsplagg i städer och på landsbygden. De var billiga, lätta och hygieniska. Gårdfarihandlarna åkte runt med sitt garn som lockade allt fler kvinnor att spinna och väva i hemmen. Sedan växte fabrikerna upp. När man hade maskintekniken blev bomullsindustrin den av våra industrier som utvecklades snabbast. Sedan förföll detta område under senare hälften av 1900-talet. Men idag finns här kontor, bostäder, restauranger i otroligt fin miljö.
Tillbaka till grönskan i Norrköping. Visserligen finns här problem med gängbildning och kriminalitet i staden vilket gör att det känns som man måste vara på sin vakt som ”nattvandrare”. Men här finns så mycket grönska. Och i vissa delar av staden är det nästan så att man känner att man befinner sig mitt ute på landsbygden. Om du aldrig varit i Norrköping tidigare, rekommenderar jag alla att åka hit i sommar eller nästa sommar. Bästa boendet i stan är enligt min åsikt Comfort Hotell, centralt, fräscht, och med närhet till allt. Tror jag kan garantera att det är just här du får stans absolut bästa service tack vare Hanna, Linda och övrig personal.
Vi visste redan innan att dag 3 skulle innebära en riktig strapats från Norsholm till Borensberg via Bergs slussar. Totalt skulle det bli en 60,4 km lång vandring med 17 kg packning. Lite som att åka Vasaloppet varje dag. Kan liknas vid en drog, att känna vad kroppen och psyket faktiskt klarar av. Första 4 milen kan beskrivas som ”boring”. Sträckan efter Bergs slussar var mycket vacker, och hit skulle jag kunna tänka mig att återvända för cykelsemester då vägar och landskap är helt perfekta för den sortens semester. Med tanke på vad vi skulle komma att utsätta oss för var vädret i det närmaste perfekt denna dag med en temperatur på 8 grader som mest mitt på dagen.
Om man utsätter sig för en sådan här strapats, för det är det verkligen, tro mig. Då måste man antingen gör det helt själv eller i sällskap med någon som tillför positiv energi. När tröttheten kommer eller när man känner av skavsår måste man repetera positiva mantra typ: ”Det här klarar inte vem som helst av – fan, vad vi är starka – när vi sedan blickar tillbaka i höst kommer vi att känna stolthet”. Man måste gå in i en form av mentalt vakuum där man befinner sig i stunden och aldrig tänker på hur långt man har kvar att gå. Under hela dagen var jag imponerad av min ”unge” vandringskamrat. Visserligen har han mycket bättre fysik än jag, men det här handlar om att uthärda smärta.
En mil nordväst från Linköping ligger slussområdet som kallas Bergs slussar. Området är uppbyggt runt Göta kanals största slusstrappa, Carl Johans slusstrappa, med sju slussar som lyfter eller sänker båtarna 18,9 meter till eller från Roxen. I anslutning Carl Johans slusstrappa finns även en konstgjord bassäng som förutom att förse slusstrappan med vatten även fungerar som gästhamn. Bergs slussar är otroligt spektakulärt och vackert. Men jag avråder från boende här då vi upplevde hotellägare som både otrevliga och noll kundorienterade. Har full förståelse för att turistnäringen lider och att många har det tufft, men det försvarar inte att vara otrevliga mot potentiella kunder. De har förmodligen haft det lite för lätt i sin affärsverksamhet under många år av högkonjunktur.
På kvällen nådde vi fram till Borensberg och vårt boende som ligger längs med Motala Ström, ett stenkast från Göta Kanal. Borensbergs Gästgivaregård ägs av familjen Ackeräng. Där finns: Bed & breakfast, Allsång på Gästis och den nyrenoverade festlokalen Ångbageriet som drivs av familjen Ackeräng. Våren 2018 övertyg Pontus Wallqvist med familj restaurangverksamheten och driver nu Restaurang Gästis. Här bodde vi över natten och fick bästa möjliga service. Stort tack Marie och Isabella, hoppas turismen återvänder. Borensberg och ni är fantastiska. Kan föreställa mig hur pittoreskt här kan vara sommartid när kanalbåtarna trafikerar leden.
Under den sista milen av dagens vandring hade jag satt upp en belöning i mitt mentala inre för att bemästra trötthet och ömmande fötter. En varm dusch, sedan en stor härlig whiskey (eller fler). Marcus är den av oss som fick bära på all proviant, och givetvis var det också han som fick det första glaset. Lite märkligt hur kropp och hjärna fungerar efter sådan här dag. Mitt minne slutade fungera och jag glömde namnen på de enklaste blommor vi sett under dagen. Dessutom sluddrade jag nästan och hade svårt att prata sammanhängande efter 6 cl whiskey. Hör till saken att jag drog vinstlotten och fick största rummet med både balkong och salong. Det var i mitt rum vi slog oss ner för att sammanfatta dagens strapats. Trots all trötthet känner man en otrolig tillfredsställelse när man klarat av att infria uppsatta mål.
Dag 4 började riktigt bra. När vi skulle bege oss av på morgonen stod dessa matpaket med färdkost och väntade på oss. Sådant här kan göra mig både rörd och tårögd. Stort tack Isabella och Marie och Borensbergs Gästgivaregård. Denna dag skulle bli en vilodag där vi åkte kollektivtrafik runt Vättern för att ta oss till Karlsborg och fortsätta vår vandring i Västra Götaland. Det här var precis vad mina slitna fötter behövde. Och inte blev dagen sämre av all den medmänsklighet vi fick i själva starten av dagen. Vi smaskade gott på detta resten av dagen på vår färd mot Karlsborg med kollektivtrafik.
Vi hade lite otur när vi kom till Motala där vi missade tåget till Hallsberg och fick vänta i 2 timmar på nästa tåg. Å andra sidan hade vi all tid i världen för att vila, fika och njuta av det fina vårvädret i Motala. Under bygget av Göta Kanal fungerade Motala som lite av kärnan och försörjningsresursen för hela kanalbygget. Sveriges äldsta ännu verksamma verkstadsföretag är Motala Verkstad, grundad 1822 av initiativtagaren till Göta kanal, Baltzar von Platen. Skotten Daniel Fraser ansvarade i över 20 år för den tekniska ledningen av verkstaden, och brittiska mekaniker stod för en stor del av de kvalificerade arbetsinsatserna. Fraser var en skicklig teknisk ledare. Fram till 1829 byggdes redskap, broar och slussar för kanalen. Därefter etablerades ett brett produktprogram med bland annat ångfartyg, ångmaskiner, mudderverk, rör och skruvar. Många av produkterna var nyheter för Sverige. I fotspåren av Motala verkstad växte industrier som Electrolux, leverantörer till Volvo och många andra industriföretag fram.
Det kan vara ganska skönt och avkopplande att åka kollektivt. Innan vi startade vår vandring läste jag en del om forna pilgrimers vandringar, tankar och erfarenheter. När jag satt på tåget på väg mot Hallsberg for dessa tankar genom huvudet:
- Bekymmerslöshet. I betydelsen avsaknad av bekymmer. Ett undanträngt begrepp idag. Under vandringen märker man efter hand att ens egna bördor och ens egen eventuella ångest blir lättare. Vardagsoron och det som tynger sinnet klingar av. En friskvård som ingen terapi eller medicin kan ersätta.
- Ibland tar det emot att gå. Jag erfar att jag är en kropp. Jag känner mig levande på olika sätt.
Väl framme i Karlsborg fick vi ett fantastiskt boende i direkt anslutning till kanalen där vi bodde på Idas Brygga. Med ett fantastiskt läge intill Göta Kanal erbjuds här sjönära boende. Vi bodde i Skepparhuset med härlig utsikt och panoramafönster mot kanalen. Man kan också bo på Idas Strandgård för att njuta av solnedgången över Bottensjön, bara ett stenkast ifrån ditt rum. Tack Marcus Källander för fantastisk service och bra boende. Hit rekommenderar jag alla minst en övernattning i sommar.
Morgonen dagen innan när vi kom till Bergs slussar pratade vi med 2 göteborgare bosatta i Stockholm som skulle ta ned sin båt till västkusten över sommaren. De anlände med båt till Karlsborg samtidigt som oss. Vid bron i Karlsborg fick de vänta 2 timmar på broöppning. Det tar både lång tid och kostar ganska mycket pengar att åka båt genom Göta Kanal. Jag skulle gärna återvända för en ny tur i framtiden, men då ska jag upptäcka kanalen genom att cykla. Här finns helt perfekta vägar helt anpassade för cykling. Med bil kan man knappt ens se alla slussar och missar alla vackra landskap längs kanalbygget.
Karlsborgs historia och dess fästning är både mäktigt och unikt – Det kolossala byggnadsverket som under 1800-talet uppfördes för att vid orostider kunna tjänstgöra som rikets reservhuvudstad. Byggtiden för fästningsbygget på Vanäs udde var planerad till 10 år, men blev hela 90 år. Efter att Sverige förlorat Finland till Ryssland i kriget 1808-1809, blev Stockholm plötsligt en gränsstad och mer utsatt än tidigare. Den svenska försvarsdebatten var intensiv, men till slut började en plan om ett centralförsvar ta form. Planen, som drevs framåt av Göta kanals byggnadsherre Baltzar von Platen, gick ut på att en central fästning skulle byggas inne i landet, så att den svenska armén skulle få mer tid på sig att mobilisera. Samtidigt skulle också kungafamiljen, regeringen och guldreserven kunna flyttas till säkerhet inne i landet – om det blev krig. Närheten till Göta kanal skulle underlätta transporterna, så platsen där fästningen skulle byggas var given. År 1819 beslutade Carl XIV Johan att en fästning skulle anläggas på Vanäs udde vid Vätterns västra strand. Byggnadsarbetet utfördes delvis av fästningsfångar, men också av lantarbetare, soldater och med tiden skickliga yrkesmän, som stenhuggare och timmermän. Innanför vallarna växte en stad upp efter civila förebilder med bostäder, sjukhus och verkstäder. Redan på 1820-talet tillkom ett gatunät som ännu ligger till grund för bebyggelsen på fästningsområdet.
Vi beslöt att vandra bort till fästningen även under kvällen eftersom jag vet att där är mycket vackert och speciellt kvällstid. Huvudentrén in till fästningsområdet kallas för Götiska valvet. Känns som att fordonstrafiken är ganska frekvent här dygnet runt genom denna smala port. Därför är trafiken också enkelriktad med trafiksignaler både för fordon och fotgängare. Om man tittar närmare på själva stensättningen kan man se hur perfekt allt är uppbyggt och ändå bara en mycket liten del av den totala fästningen. Hade varit intressant att veta hur många människor, hästar och fordon som passerat denna port genom åren.
Karlsborg har en lång och gedigen historia av att utbilda elitsoldater. Fallskärmsjägarskolan (FJS), var en truppslagsskola för jägarförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1954–2009. Sedan 2010 Huserar Livregementets husarer K3 inom området. Här utbildas förband som är snabba, lätta och slagkraftiga. Soldaterna tar sig fram antingen med hjälp av fordon, till fots eller på skidor, allt avgörs av miljön och uppgiften. Här utbildas även försvarets underrättelsebataljon vars uppgift är att inhämta information om motståndaren genom spaning och med hjälp av avancerad optisk utrustning. Man använder även obemannade luftfarkoster såsom drönare för att lösa uppgiften. I varje underrättelsebataljon ingår ett kompani av fallskärmsjägare vars uppgift förutom spaning är att föra strid i områden kontrollerade av fienden.
Innanför murarna finns idag ett hundratal privata bostäder. Dessa bostäder är inte längre kopplade till Försvarsmakten utan vem som helst kan bo här. Fästningen förvaltas sedan drygt 20 år tillbaka av Statens Fastighetsverk. Men kvar finns hur mycket militärhistoria som helst. Hade nog varit en mycket spännande plats att växa upp på om man vore barn på nytt. Samtidigt ganska riskabelt då det finns ganska mycket trafik inom området dygnet runt. Även helt livsfarliga vallgravar utan räcken uppe på fästningsvallarna. Utan att ha fakta tror jag detta måste vara Sveriges absolut tryggaste plats att bo på, omgiven av elitsoldater tror jag gängkriminaliteten har svårt att få fäste just här.
Dag 5 började mycket bra med att vi blev serverade en riktig ”dunderfrukost” på vårt boende Idas brygga. Vi var de enda gästerna där kocken dukade upp en minibuffé 3 bord bort från vårt innehållande det mesta man kan önska sig. Detta var vår i särklass bästa frukost under vår vandring. Och den behövde åtminstone jag eftersom detta skulle komma att bli min absolut tuffaste dag under vår vandring.
Vi började dagen med att gå ca 6 km utan uppehåll till Forsvik. Här gick vi omkring i området under ca 45 minuter. Så intressant eftersom hela området andas tidig svensk industrihistoria. I en skrift 1410 framgår det att Vadstena kloster i början av 1400-talet blev ägare till Forsviks kvarn. I klostrets jordeböcker beskrivs att det i Forsvik år 1447 fanns både en mjölkvarn och en sågkvarn, vilket var en dåtida benämning av ett vattendrivet sågverk. Där sågades troligen timmer för byggandet av Vadstena kloster. I jordeboken från 1457 omnämns första gången en vattendriven hammarsmedja och traditionen att förädla järn, trä och jordbruksprodukter fortsatte sedan i olika former de kommande 500 åren i det som kom att kallas Forsviks bruk. Forsvik är en tätort i Karlsborgs kommun, belägen vid Göta kanal på den södra gränsen av skogen Tiveden, mellan sjöarna Viken och Bottensjön.
Vi passerade även Sveriges äldsta järnbro (invigd 1813) vid Forsvik i Göta kanal, en handvevad klaffbro som användes ända fram till 1956 då en ny motoriserad klaffbro byggdes vid den övre slussporten mot sjön Viken. Ritningar till bron gjordes ursprungligen 1810 av Thomas Telford för Forth och Clyde Canal i Skottland. Det är också en ganska typisk bild över hur det ofta ser ut längs Göta Kanal oavsett om det är broar eller slussar. Jag bara älskar att se sådana här konstruktioner som erbjuder funktionalitet, skönhet och så otroligt mycket historia. Också härligt att det som inte är i drift ändå vårdas på samma historiska plats och bildar någon form av naturmuseum.
Sedan fortsatte vår jobbiga vandring under ca 20 kilometer med paus var 5:e kilometer för att lufta fötter. Vi gick i ganska tråkigt landskap förbi Brosundet och vidare för att runda sjön Viken innan vi nådde fram till den mäktiga kyrkan i Beateberg som ligger vackert belägen på en sluttning ned mot sjön Viken, med åker och äng emellan. Den första kyrkan fick namnet efter dåvarande ägaren till Ryholm, landshövdingen A. O. Lagerberg och hans maka Beata Sparre. Denna kyrka låg strax intill den nuvarande och fick ge namn åt Beatebergs församling, som bildades 1758. Här fanns tidigare ett kapell som flyttats flera gånger, från den dåvarande Rya-byn fram till Ryholms säteri och slutligen Beateberg. Den gamla kyrkan ersattes 1877 med den nuvarande kyrkan. Kyrkan ritades av arkitekt Emil Viktor Langlet och är byggd i hexagonal form av tegel från det närliggande Ryholms tegelbruk. Storleken på den magnifika tegelkyrkan var anpassad till Beatebergs folkmängd på den tiden. Den uppgick till ca 1100 personer på 1870-talet. Grundidén var den sexkantiga kyrkan där taket kröntes med ett klocktorn. Stora rundfönster skulle sprida ljus in i kyrkan. Kyrkans inre domineras av läktare runt om ett fritt mitt rum. Altaret och predikstolen har placerats så nära bänkarna som möjligt och orgeln är placerad ovanför altaret.
Ungefär här började mitt helvete på allvar. Nu fick jag verkligen lida för att jag slarvat med fötterna dag 2. Vi hade ytterligare ca 14 kilometer till nästa delmål som var slussen i Tåtorp där jag lärde mig den hårda vägen att det är bättre att blåsorna går sönder av sig självt än att hålla på och punktera dem. Jag har alltid varit en envis person med hög smärtgräns, men är också en stolt person som värdesätter ordet lojalitet högt. Det hade varit mycket enkelt att ge upp här, ringt hem för att bli hämtad. Många hade säkert också haft förståelse för ett sådant handlande. Men för mig handlar det om min personliga heder och stolthet. Jag hade tränat med Marcus i 8 månader för att klara denna uppgift, skulle jag då svika honom nu? Svek finns inte i min värld. Jag tänkte på alla de människor som kämpar för sina liv på intensivvårdsavdelningar runt om i landet och att min börda är ganska lätt i jämförelse. Genom dessa tankar av tacksamhet blev det genast mycket lättare att gå igen.
Jag tog en välbehövlig vilopaus när vi kom fram Tåtorp sluss som är en utjämningssluss för att utjämna skillnader i vattenståndet mellan sjön Viken och Göta kanal. Slussportarna öppnas ännu med gångspel. Sjön Viken utgör Göta kanals högsta punkt med 91,7 meter över havets nivå. Tillsammans med sjön Unden utgör sjön Viken vattenmagasinet för slussningarna på Göta kanals Västgötalinje. De båda sjöarna är förbundna med varandra via Edsån. Under 1700-talet diskuterades livligt frågan om vattentillgången för Västgöta linjen var tillräcklig. På den tiden hade man inte tillgång till utförliga vattenståndsmätningar utan fick förlita sig på de närboendes observationer. Tåtorps sluss var färdig att tas i bruk 1814. Från början fanns det ingen bro vid Tåtorp utan överfarten skedde med färja. Tåtorps bro byggdes först 1953 och är av holländsk typ. Självfallet skulle hjälpsamma Marcus hjälpa slussvakten.
Mellan Tåtorp och Vassbacken delade sig kanalen där vi gick på norra kanalen längs en led runt en ö, och där båtar gick på den södra kanalen. Utan att vara hemmablind kändes det lite bättre att vandra i Västra Götaland istället för Östergötland. Känns som naturen är mer variationsrik här. Dessutom var vattnet brunt i Östergötland och naturligt blått i Västra Götaland. Det bruna vattnet i Östergötland kan nog förklaras av att det pågår ett omfattande underhållsarbete med att förstärka vallar hela sträckan längs kanalen. Sträckan mellan Tåtorp och Vassbacken är helt perfekt för både vandring och cykling. Hit kan jag tänka mig att återvända för en trevlig cykeltur i mycket vacker terräng någon gång i framtiden.
Under eftermiddagen nådde vi fram till etappmålet som var Wassbacken Camping som ägs och drivs av Karin och Robert Prigl. De är båda från Tyskland och hade tidigare sommarhus i detta område. Nu bor de här permanent och deras barn som nu är tonåringar pratar flytande svenska med inslag av skaraborgsaccent. I Vassbacken finns både gästhamn, campingplats, stugor och vandrarhem. Café med maträtter, sommarunderhållning, minigolf. Vassbacken är ett omtyckt besöksmål vid Göta kanal. Det gamla posthuset i gästhamnen, som är bevarat som museum. Här bodde vi över natten i en av deras campingstugor där vi erbjöds bra service och trevligt boende.
Så här såg kartbilden ut över denna dagsetapp. 48 kilometer tuff vandring med trasiga fötter, men också genom historiskt intressant landskap. Vi gick från Karlsborg till Vassbacken där vi passerade Forsvik, Brosundet, Beateberg och Tåtorp. Med cykel skulle det här kunnat vara en mycket trevlig dagsetapp för den som är tränad. Hade man haft tillgång till följebil hade man kunnat korta sträckan genom att cykla från Karlsborg till Forsvik, sedan fått skjuts till Tåtorp och cyklat 8 kilometer i trevlig terräng fram till Vassbacken. Om det inte hade varit för mina ömmande fötter var detta den mest intressanta sträckan under hela vår vandring. Vacker natur och full av intressant historia.
Dag 6. Vi startade i Vassbacken på morgonen och avslutade i Norrqvarn Hotell & Konferens efter att ha passerat Töreboda och Hajstorp. Det blev en vandring på 20 km i ganska stillsamt tempo. En sak som vi inte tänkte på innan vi påbörjade vandringen var att vi startade i öst och gick mot väst. Det innebar att vi inte behövde ha solen i ögonen som i sin tur innebar att vi inte behövde kisa med ögon och hela tiden såg upplysta landskap framför oss. Dessutom gjorde det att vi sällan tittade bakåt och hela tiden hade de bästa fotomöjligheterna framför oss. Värt att tänka på för den som vill göra samma färd i framtiden.
Det är otroligt fridfullt att vandra längs Göta kanal under tidig morgon innan människor vaknat. Vi såg en otroligt stor och vacker räv som lyckades försvinna ur sikte medan jag försökte byta objektiv, men det gjorde inte så mycket eftersom den finns kvar i mitt minne. Under denna del av vår vandring liksom under tidigare avsnitt tänkte jag på alla de människor runt om i världen som sitter instängda i karantän i trånga lägenheter utan balkong och alla de bilder jag sett av människor med munskydd och gasmasker. Vad kan vara mer hälsosamt än att andas frisk luft ute i naturen? Både i Östergötland och i Västra Götaland har vi ofta vandrat sträckor med öppna fält där vi varit exponerade för väder och vind. Det gjorde att vi ibland blev tvungna att stanna till för att ta på eller ta av tröja.
Det är alltid de starka och de segrande som skriver historien. Göta kanal är ett enastående historiskt byggprojekt och starten på en framgångsrik svensk industrihistoria. Sällan beskrivs historien om alla förlorare och deras livsöden. I Godhögens sluss träffade vi samma slussvakt som vi mötte i Tåtorp. Hon har hand om hela denna sträckning och berättade något som en ”historianörd” som jag tycker är oerhört intressant. Här i Godhögen begravdes alla de soldater i som dog under arbetet med Göta Kanal i anonyma massgravar. Denna del av historien skrivs det aldrig om. Man kan undra över om de anhöriga underrättades eller fick någon form av officiellt dödsbud.
Bland det första vi såg när vi kom till Töreboda var färjan Lina som är Sveriges minsta reguljära färja och trafikerar Göta kanal på tvären, inne i Töreboda. Den korta färden tar bara 20-25 sekunder. Färjan dras för hand över kanalen, du kan själv prova på att dra dig över. Denna unika färjeförbindelse startades 1919 av den pensionerade lokföraren Oskar Lindhult. Från början skedde överfarten med en enkel vickeka men fr.o.m. slutet av 1930-talet fick skepparen Färje-Karl tillstånd att spänna en lina över kanalen och därefter kunde en speciell farkost byggas och tas i drift. Jag frågade mannen som skötte om färjan om vad som händer med linan när det kommer båtar. Han demonstrerade då hur man drar över repet till ena sidan och där änden är fäst i en stålvajer. Vajern sjunker naturligt till kanalens botten.
När vi vandrade vidare och passerade bron i Töreboda stod journalisten Per Warvlin från Mariestadstidningen och väntade på oss. Han hade blivit tipsad om vår vandring och som han sedan även följt via mina inlägg på Facebook. Han ansåg att detta hade ett allmänintresse och var lite av en solskenshistoria mitt i dystra tider av Covid 19. Vi kunde senare läsa om vad han skrivit och om vår inställda resa till Himalaya och Nepal. Finns egentligen inget att invända mot det han skrev även om det var hans tolkning av vår historia. Han skrev om hur slumpartade möten kan leda till bestående vänskap och om hur vi ändrat våra resplaner till Nepal och istället hamnat i Skaraborg.
Per Warvlin berättade att han och hans fru ofta brukade cykla från Töreboda till Sjötorp på somrarna där de brukade äta middag vid Vänern och sedan cykla tillbaka igen. Hans personliga favorit längs denna sträcka är Hajstorps slussar. Här tror jag vi såg den högsta nivåskillnaden hittills efter Bergs slussar. Det är fascinerande att se när båtarna slussar. Vattnet släpps på, det dånar och brusar, båtarna växer fram ur slussen eller sänks ner i slusstrappan. Portarna öppnas och ut ur slussen glider båtarna så fint. Normalt trafikerar här passbåtarna Diana , Wilhelm Tham och Juno som är byggda att för att gå i Göta kanaI, de får precis plats i slussarna. I Hajstorp kommer du riktigt nära och kan också ta en fika eller glass samtidigt som du tittar på skådespelet. Ägarinnan och personal var mycket vänliga där vi serverades varsin räksmörgås med purfärska räkor, imponerade med färska räkor en tidig fredagsmorgon mitt ute på Skaraborgslätten.
Vi övernattade på en riktig pärla som varmt kan rekommenderas. Norrqvarn Hotell & Konferens erbjuder ett unikt boende med Göta kanal som inramning. Spendera natten i en gammal kvarn eller varför inte i en mysig trollstubbe eller svamp. Under dagen kan du utforska Göta kanal på land eller i kanalens vatten. Tack Anna Gustafsson, Marcus och övriga för fantastisk service och vänligt bemötande. Här åt vi riktigt gott under fredagskvällen innan vi gick upp till våra fräscha rum för en riktigt god nattsömn.
Dag 7. Detta blev en mycket bekväm vandring på ca 10 km där vi utgick från Norrqvarn Hotell & Konferens tidigt på morgonen mot slutmålet i Sjötorp. Det här stället sköts och drivs av fullblodsproffs, inget snack om den saken. Här övernattar jag gärna igen av en mängd olika orsaker. Av ren nyfikenhet vore det intressant att se hur här ser ut en sommarkväll med någon av alla kanalbåtar förtöjd vid bryggan. När vi var i Forsvik såg vi en Replica av hjulångaren Eric Nordvall. De som skötte om anläggningen i Forsvik berättade att de inväntade besättning som skulle transportera fartyget till Lyrestad där den skulle ligga vid brygga över sommaren. Intressant i sammanhanget är att ett sådant här fartyg kräver specialbesättning eftersom fram/back är mycket mer komplicerat än med ett vanligt propellerfartyg.
Vi passerade Lyrestad som är en tätort i Mariestads kommun, Västra Götalands län och kyrkby i Lyrestads socken, belägen cirka två mil norr om Mariestad på vägen mot Hova. Här korsar Kinnekullebanan och E20 Göta kanal. Det enda intressanta att se här var själva kyrkan som utmärker sig genom att även ha 2 st bakre torn. I övrigt upplever jag detta som en totalt ointressant liten ort på en plats som människor swischar förbi med bil och där ingen har anledning att stanna. Inte ens vi som gick till fots brydde oss om att vila fötter här.
När vi närmade oss Sjötorp mötte vi några personer ute på morgonpromenad denna lördagsmorgon. Flera av dem sa att de läst om oss i tidningen innan de gick hemifrån och att de var imponerade av vår prestation. Vi har mött så otroligt mycket värme, medmänsklighet och godhet under hela denna vandring. Det har bjudits på mat & dryck, uppskattning, intressanta lokala berättelser. Störst av allt är nog ändock att mitt i en krisande turistnäring har samtliga ägare till våra boenden under hela vår vandring erbjudit 2 trötta pilgrimer gratis logi under hela sträckan precis som man behandlade pilgrimer för 500 år sedan. Stort tack till er alla. Vi båda står i tacksamhetsskuld till ganska många människor!
En återkommande fråga som ställdes från människor vi träffade var om vi hade tillgång till följebil. Tycker det är en mycket relevant frågeställning för den som vill ha en trevlig semester istället för en fysisk strapats. Om någon planerar att cykla längs Göta Kanal och har tillgång till vänner eller familjemedlemmar som hellre vill åka bil är mina rekommendationer enligt följande. Dag 1. Starta vid Stegeborgs slottsruin för övernattning i Söderköping. Dag 2. Cykla från Söderköping till Norsholm med övernattning i vackra Norrköping. Dag 3. Cykla från Bergs slussar för övernattning i Borensberg. Dag 4. Bil till Motala (den ambitiöse cyklisten kan om denne vill cykla runt Vättern via Askersund till Karlsborg). Ägna eftermiddagen och kvällen åt att besöka fästningen i Karlsborg. Dag 5. Forsvik är ett måste denna dag. Sedan kan man välja biltransport hela vägen till Tåtorp för att sedan cykla 8 kilometer till Vassbacken. Dag 6 är sedan valfri om man vill cykla hela sträckan till Sjötorp eller om man stannar på det fina hotellet Norrqvarn i Lyrestad. Kontakta gärna mig om ni vill få detaljerade tips!
Avslutningsvis vill jag tacka min vandringskamrat Marcus Katz för en mycket minnesvärd vandring. Han är en av de absolut mest fysiskt starka personer jag mött i mitt liv, och dessutom alltid på gott humör. Vår vandring började egentligen med hård träning redan förra året och nu med någon form av examen med denna vandring. Det är också psykiskt ansträngande med 7/24 under 7 tuffa dagar. Tycker även vi klarade av denna del mycket bra. Tror vi båda är i behov av ömsesidig social distansering från varandra under ett antal veckor. Men ser framemot fortsatt gemensam träning framöver, och varför inte någon form av ny strapats.
Vi avverkade ca 200 kilometer till fots tillsammans. Noterbart är att vi båda endast tappade 1 kg var under den totala vandringen trots att vi ofta kände oss hungriga och det var glest mellan matställen. Jag har ingen aning om vilka direktiv som ges från svenska myndigheter om hur vi rekommenderas semestra i sommar. Göta kanal är definitivt ett bra alternativ på hemmaplan, åtminstone kan man avsätta en vecka för att upptäcka kanalen och dess omgivningar. Det går även bra att bara göra någon enskild etapp längs denna sträcka. Hur som haver är Sverige ett otroligt vackert land med så mycket historia och varierat landskap.
Resenär: Mats Rutgersson och Marcus Katz
Totala kostnader resa (exkl. shopping) SEK: 4 350 SEK per person
Höjdpunkter: Söderköping, Norrköping. Sträckan mellan Bergs slussar till Borensberg och vänligheten där. Hela avsnittet i Västra Götaland med Karlsborg, Forsvik, Tåtorp, Vassbacken, Lyrestad till Sjötorp erbjuder skönt lanadskap.
Researrangör: Vi själva.
Antal dagar: 7 dagar
Tips/fällor att undvika: Rekommenderar alla att cykla denna sträcka istället. Om ni väljer att gå har jag 3 råd. Ta hand om fötterna, Ta hand om fötterna, Ta hand om fötterna.
Betyg resa: 5 (strapats, men minne för livet)
