Som barn reste jag till Palm Springs med mina föräldrar för att uppleva vila, spa och njutning under vinterhelger. Det var svalare vid kusten där vi bodde och vi behövde värma våra kroppar i den torra luften. Det var lätt att nå, bara två timmars bilfärd utanför Los Angeles stressiga stadsliv. Vi körde genom industriområden, berg och sedan öknens karga landskap, där cement blev gröna kullar och slätades ut till sandåkrar och palmer tills vi landade i den lilla staden fylld med små och stora hotell. Många av dem var designade av de bästa arkitekterna inom mid-century modern såsom William F. Cody och Quincy Jones. De gillade raka linjer och triangulära former. Det gav en känsla av stramhet och vila passande för ökenlivet där vatten hade forslats in till pooler och fontäner.
Hollywoodstjärnor tog sin tillflykt till orten. Glittret pudrade stan med beryktade namn och förhoppningar om att man skulle råka på Bob Hope, Sony Bono, Liberace eller Frank Sinatra på det lilla affärsstråket. Uppe i bergen byggdes deras farligt exklusiva hus på James Bond liknande klippor. På kvällarna körde bilar genom stan med snygga ungdomar som visade upp sin brunbrända hy, insmord med väldoftande Coppertone olja i fräcka cabar sportbilar.
Väl framme packade vår lilla familj upp väskorna utanför den gul-lysande receptionen och checkade in. Det var skymning och vi var trötta efter en veckas skola och arbete. Vi barn kunde knappt bärga oss förrän vi fick slänga av oss kläderna, hoppa i det ljumna poolvattnet och tvätta av oss vardagsbekymren medan föräldrarna gjorde i ordning rummen, hällde upp en cocktail och kände lite stjärnglans i nattvärmen. Så var det på 1960-70 talet. Åren mellan våra ljuva minnen och 2000-talet föll Palm Springs ekonomiskt och blev en slags spökstad.
Jag sökte upp barndomens lekplats och återvände för 15 år sedan. Nu hade man råd att bo på lite av varje bland de tjusiga hotellen från förr och sola sig i den forna glansen tillsammans med stjärnor från en svunnen tid.
Som en chokladask har jag plockat och provat och ofta varit väldigt nöjd. I sommar blev det ‘Little Paradise Hotel’. En liten pärla insmugit i ett bostadsområde med flera gamla, fina mid-century hus som renoverats till ny glans. Den diskreta ingången skyddar från insyn men bakom den finns exklusivitet att få för rimlig peng. En gång i tiden var det en känd samlingsplats för lesbiska, en föregångare till den frihet HBTQ populationen kom att få och som de idag avnjuter av Palm Springs i öppenhet. Hotellet har ny ägare, dock. Rummen har inretts med allt man kan tänkas behöva inklusive kök, vin, lyxiga toalettartiklar, 2 handfat, enorm dusch två uteplatser, öppen spis och TV. Runt de få rummen finns fullt med citrusträd och man är fri att plocka och äta. För egen del plockade jag vad jag trodde var en stor mogen citron men som visade sig vara en söt och saftig tangello som jag slurpade och åt med stor glädje alldeles utanför min dörr.
Som vuxen minns jag alltid barndomen när jag ser mot bergen. Nu njöt jag av det lilla kosmos som Little Paradise Hotel erbjöd. Jag behövde inte gå någonstans, göra någonting, turista eller leta efter historiska monument, även om allt detta fanns. Jag dröjde vid poolen, smörjde mig med de erbjudna solkrämerna, drack citronvatten och doppade mig i saltvattenpoolen. När jag vaknade på morgonen såg jag dimman över bergen som en rökridå och medan jag tog ett tyst morgondopp försvann den ut i rymden. På dagen, vid poolen, passerade några svartkantade moln som droppade lite varmt regn. Jag solade vidare, njöt av regnet och sedan hettan tills vilan ropade från min AC-kylda rum där jag fortsatte med en tupplur mot svala lakan.
En stund senare var det dags för solnedgångens skådespel som bjöd på klementin-sorbet färgade band, röd, orange och nattens blå mot palmer och berg. Jag tröttnade inte, utan satt med min drink, länge, länge tills mörkret föll och det var dags att äta något svalt och gott för kvällen. Som en läskig godnattsaga ljöd Tor runt hotellet med blixt och dunder och det sades att vi skulle gå ur den ljumna poolen som vi hade smugit ner i efter maten, för vår säkerhets skull. Väderomväxlingen var spännande och jag såg på de svarta bergen där blixten lös upp himmel och stad från min uteplats med utsikt. Jag hade allt omkring mig i mitt kompletta bo. Jag andades in och slappnade av. Gammalt och nytt smälter samman i denna natur-underliga plats där man under några dagars tid kan rymma från telefoner och måsten. Här kan man få lite stjärnglans bakom solglasögonen, med näsan mot ökensol och de skyhöga palmerna. Två dagars lyx i 1960 talets fotspår är något att längta tillbaka till. Ta med lite glitter bara.
Resenär/Resenärer: Ingrid Rodman-Holmes
Ungefärlig totalkostnad för resan (per person): 2 500 SEK
Resans höjdpunkter: Vila, värme och nostalgi
Resans längd: 2 dagar
Bokningstips: Little Paradise Hotel
Betyg för resan: 5 (rekommenderas varmt)
