Jag gillar historia och kultur. Peru är ett land som jag aldrig tidigare varit i men vars historia alltid lockat mig. Min tyska särbo Sabine Keller hittade en intressant resa via en resebyrå i Tyskland (som jag inte minns namnet på). Resan startade i Frankfurt med mellanlandning i Madrid för vidare färd till Perus huvudstad Lima. Totalt tog resan 12-13 timmar. Programmet vi nu hade framför oss var Lima-Arequipa-Puno-Cusco.
Först lite fakta. Peru, formellt Republiken Peru, ligger i västra Sydamerika vid Stilla havet. Landet gränsar till Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia och Ecuador. På gränsen mot Bolivia finns Titicacasjön, världens högst belägna, farbara sjö och i landet finns Amazonflodens källa. Landet har 32,523 miljoner invånare. Folkgrupper i Peru är indelade i Mestiser 60.2 % (vita och indianska folkgrupper blandade), Indianska folkgrupper 25.8 %, Vita 5.9 %, afrikanskt ursprung 3.6 %, övriga (inkl. kinesiskt och japanskt ursprung), 1.2 %, ospecificerade folkgrupper 3.3 %. Spanska och quechua och aymara är officiella språk, samt närmare 90 indianska språk och dialekter. Befolkning under fattigdomsgräns är 22.7 %. Ungdomsarbetslöshet (15 – 24 år) är 15.3 %. Religion är uppdelat i Romersk katolsk 60.0 %, övriga kristna religioner 14.6 %, övriga religioner 0.3 %, ateister 4.0 %, ospecificerade 21.1 %.
Vårt program inleddes med upptäcktsfärd genom Lima som är huvudstad i Peru, tillika den största staden i landet. Lima är en mångsidig stad uppdelat i 43 distrikt med cirka 9 miljoner invånare. Den peruanska huvudstaden har en unik blandning av olika stilar, tidsepoker och kulturer som gör Lima till en mycket vacker och fascinerande stad. Här blandas det barocka med det moderna, allt ifrån gamla kyrkor och koloniala hus till moderna skyskrapor gjorda av glas. I Lima finns även en blandning utav det asiatiska, afrikanska, europeiska och det andiska. Detta märks tydligt genom arkitekturen och framför allt inom matkulturen som anses vara en av världens bästa och mest varierande. En sak som jag noterade när jag tittade på alla vackra gamla byggnader var inslagen av morisk träbebyggelse. Detta med moriska inslag är något som spanjorerna måste tagit med sig inspirerade av liknande bebyggelse i Nordafrika eller nordafrikanska influenser i Spanien. I alla turistbroschyrer kan man läsa att Lima ligger vackert vid Stilla Havets rand och utbudet i denna huvudstad är otroligt rikt med sprakande marknader, historiska muséer och ett myllrande folkliv samsas med långa stränder och vandringsleder som man lätt kan ta sig till under helgen. Vad man talar mindre om är all den fattigdom som finns i slumområden runt Lima. Det finns ett stort antal slumområden runt Lima där livssituationen är tuff och svår. Arbetslösheten är hög och familjernas inkomster är inte höga. Många har inte råd att skicka sina barn till skolan då de inte kan betala skolavgiften.
Efter 2 dagars utforskande av Lima bar färden vidare mot Arequipa, belägen i landets sydöstra del. Avståndet mellan Lima och Arequipa är 14 timmar med buss varför vi valde att flyga den sträckan istället för att åka på en lång livsfarlig resa på skumpiga slingriga bergsvägar. Arequipa är den administrativa huvudorten för Arequiparegionen och provinsen Arequipa. Staden grundades den 15 augusti 1540. Arequipa är den näst största staden i Peru med sina en miljoner innevånare, den är även känd som ”Den vita staden” för dess vackra vita väggar av vulkanisk sten. Eftersom staden ligger på 2380 meter över havet kan besökare som anländer från kustområdet ibland behöva ta det lugnt och vila ett par timmar för att vänja sig vid den tunna luften. Fast ännu så länge kände vi inte av höjdskillnaden. Arequipa centrum är placerat på Världsarvslistan av UNESCO och där finns många barrockkyrkor och herrgårdar från kolonialtiden. Här finns också det fantastiska Santa Catalina klostret, en spansk stad i miniatyr med vackra innergårdar, stenbelagda gator och torg. Vi såg även ”Juanita”, en av tre bäst bevarade mumierna i Amerika, som hittades i 1995 under en expedition högt upp i bergen. De två bäst bevarade finns i Argentina, men det är en helt annan historia.
För den som vill vandra i Sydamerika är Colca canyon den perfekta platsen för detta. Den naturliga startpunkten inför en tur till Colca canyon är staden Arequipa i södra delen av landet. Om man vill kan man ta en buss på egen hand till den lilla byn Cabanaconde, som ligger på toppen av den magnifika dalen. Resan från Arequipa tar en stund, kanske 4-5 timmar. Det kan verka som en lång tid, men man inser snabbt att 5 timmar på en buss i Sydamerika är som att åka till den lokala ICA-butiken här hemma. Något man dock ska vara beredd på är dåliga och slingriga vägar längs med branta bergsväggar. Och något man måste lära sig, en bussresa i Sydamerika får ta den tid det tar. Trafikolyckor är ganska vanliga i detta land. Jag pratade med en ung engelsk resenär som kommit tillbaka efter vandring i Colca canyon. Han berättade: ”På vägen hit körde vi förbi en totalkvaddad buss som hade krockat med en lastbil på de smala, slingriga serpentinvägarna. Verkar som många dog i den olyckan. Men vi har haft tur och allt har fungerat bra. Colca Canyon besöks endast till fots och det är en ganska tuff och lång vandring. Om man ska hinna besöka båda sidorna om den lilla floden som finns längst ner måste man övernatta någonstans på vägen. Eftersom boende ingick i vår tur tänkte vi inte särskilt mycket på det, men om man bestämmer sig för att gå själv finns det dock två små byar på ena sidan av dalen. I alla fall den ena av de två har ett litet hostel som erbjuder ett litet rum för natten. Jag har på denna vandring upplevt den mest makalösa utsikt Colca Canyon visade prov på. Ingen bild kan förklara, men det kan ge en hint hur enastående och maffigt det var. När våra hjärnor hade tagit in bilden och för evigt satt den i det mänskliga fotominnet”. Det lilla vi såg på vår resa räcker för att jag ska tro på hans ord.
Nästa mål blev staden Cusco, äldre stavning Cuzco som är en stad i sydöstra Peru och är belägen uppe i Anderna på cirka 3 400 meters höjd över havet. Den är administrativ huvudort för Cuscoregionen och Cuscoprovinsen, och befolkningen uppgår till lite mer än 400 000 invånare. Namnet Cusco betyder navel på inkaspråket quechua. Denna stad var en gång Inkafolkets huvudstad. Nu började vi känna av höjden där jag själv kände lite yrsel och lätt illamående. Sabine liksom många andra mådde ännu sämre. Nu kunde jag tydligt se hur vana guider och lokalbefolkning var med att turister inte klarade att vistas på denna höjd. Där fanns speciella sjukbäddar där turister låg på rad och fick syrgas. Man serverade mig cocate som gjorde att jag snabbt återhämtade mig. Resten av vistelsen i Cusco innebar åtskilliga glas av cocate. Enda bieffekten var att man blev lite lös i magen, men i övrigt mådde jag bra. Cusco var huvudstad och kulturellt samt religiöst centrum för Inkariket. Dess mest betydande byggnad var Solens tempel (Inti-Huasi) som låg på tempelområdet Coricancha. Från detta tempel strålade avgränsningarna ut för de fyra delarna i riket Tawantinsuyu eller de fyra rikenas land, som Peru då kallades.
Cusco hade uppifrån sett formen av en puma, där befästningen Sacsayhuamán utgjorde huvudet. Efter Inkarikets fall 1533, då den spanske conquistadoren Francisco Pizzaro intog staden, följde en snabb ombyggnad av staden. De gamla templen raserades och nya kyrkor byggdes. Detta kan bland annat ses i stadens arkitektur där byggnader från kolonialtiden har använt gamla inkabyggnader som grund och även återanvänt stenblock från dessa och från Sacsayhuamán. Man beräknar att staden Cusco grundades omkring 1200 e.Kr. men det finns inga skriftliga källor att tillgå. Först med den 9:e inkan Pachacuti 1438–1471 blir tidsangivelserna mer tillförlitliga.
Från Cusco åkte vi sedan buss via Ollantaytambo till Aguas Calientes och den gamla inkastaden Machu Picchu, som är Sydamerikas utan jämförelse mest besökta turistmål. Detta var också researrangörens och vårt huvudmål. Visst var Machu Picchu oerhört mäktigt. Samtidigt blev det på något sätt också resans stora besvikelse då hela området blivit totalt överkommersiellt med 8 000 besökande turister varje dag. Man gör allt för att tjäna pengar på turister där marknadsstånden avlöser varandra med allahanda produkter producerade i Bolivia, Argentina, Brasilien och andra närliggande länder. En detalj med Machu Picchu som är lite intressant är att det oftast ligger dolt av dimma. Detta faktum gjorde att spanjorerna aldrig upptäckte denna plats.
En av guiderna berättade om Inkaleden som numera är en populär vandringsled i Peru. När man vandrar Inkaleden kombinerar man kulturella höjdpunkter som Heliga Dalen med en av världens mest omtalade vandringsleder. Inkariket var mycket stort och låg till stor del i det otillgängliga Anderna. Ett enormt vägnät byggdes som var flera tusen kilometer långt. Det bestod inte bara av vägar utan också av tunnlar och hängbroar. För att styra landet skickades löpare fram och tillbaka med meddelanden. Man hade inget skriftspråk, utan allt framfördes muntligt med hjälp av quipus. Det var ett band med olika trådar. Trådarna var försedda med olika antal knutar. Man tror att de symboliserade siffror men vissa tror också att de kan ha varit ett slags skriftspråk. Efter spanjorernas erövring glömdes dock betydelsen bort och än idag har ingen lyckats lösa dessa quipus.
För cirka ett sekel sedan återupptäcktes Machu Picchu och sedan dess har man studerat platsen mycket ingående och gjort många utgrävningar. Man har bland annat upptäckt att vandringen och sträckan som vi kallar Inkaleden i självaverket endast är den sista biten av den dramatiska Inkavägen som leder till Machu Picchu. Denna del av leden som tar fyra dagar att vandra är utmanande och startar i Heliga Dalen. Den går över höga bergspass genom molnskogar och djungel och testar både din kropp och ditt sinne. Trots att den 40 km långa leden är fysiskt krävande kan de allra flesta med måttlig bra kondition klara vandringen. Vissa delar är branta och mycket påfrestande, vid ett tillfälle når man en punkt på höjden 4,200 m. Men när man tar steget genom Solporten och skymtar Machu Picchu är varenda steg och droppe svett värt det.
Under hela vår resa registrerade jag en rad små detaljer. Jag noterade att all stensättning av murar och byggnader hade en helt perfekt sammansättning och passform där det inte fanns minsta tillstymmelse till luftfickor. Det var också fascinerande att se hur man färgade tyger och garn till färger som stämde in med olika nationalsymboler. Här fanns också möjlighet att köpa vackra stickade tröjor av alpackaull. Men även här var priserna för alpackaull mycket höga, en stickad tröja hos lokalbefolkningen uppe i bergen kostade ca 2 500 kronor. Några gånger åt vi grillade stekar av Alpacka vilket visade sig vara en riktig höjdare. Alpacka är ett domesticerat kameldjur från Anderna som är besläktat med vikunja. Alpacka avlas för sitt mycket fina hår som ofta kallas alpackaull. En vuxen Alpacka väger mellan 50-85 kg, har en mankhöjd på 81-99 cm.
Staden Puno var också intressant. Puno är en stad i sydöstra Peru och är belägen vid stranden av Titicacasjön, världens högst belägna segelbara sjö, 3 860 m över havet. Staden är administrativ huvudort för Punoregionen samt Punoprovinsen, och har ca 150 000 invånare. Punos betydelse för Inkariket återspeglas i legenden för Inkarikets bildande. Enligt traditionen var det Manco Capac, den första Inkan, som steg upp ur Titicacasjöns vatten, på solgudens order, för att grunda Inkariket som fick sitt centrum i den närbelägna staden Cusco. 1668 grundade vicehertigen Conde de Lemos San Juan Bautista de Puno som huvudstad i provinsen Paucarcolla. Senare döptes staden om till San Carlos de Puno, till ära av den regerande kungen Karl II av Spanien. Från den stunden förändrades staden när spanska präster, i sin iver att evangelisera inkaindianerna, byggde kyrkor som fortfarande finns kvar i dag.
Vi besökte Titicacasjön som är Sydamerikas största sjö, belägen på gränsen mellan Peru och Bolivia. Ytan är 8 288 kvadratkilometer. Sjöns största längd är 192 kilometer och den är 50 kilometer bred på mitten. Titicacasjön ligger på 3 812 meters höjd över havet och är därmed världens högst belägna sjö med reguljär båttrafik. Det här visade sig bli en mycket intressant upplevelse. Här finns folk som bor på små konstgjorda öar helt uppbyggda på vassrör och ca 2 meter jord som sågats loss från sjöbotten. Öarna är helt fristående och flyter omkring. När man går omkring så liksom gungar/sviktar underlaget man går och står på. Öarna måste förankras så de inte flyter iväg! En demonstration av vattendjupet vid en av öarna visade att det var 16 meter djupt vid kanten av ön. Här fick också en inblick i Peruansk kommunalpolitik. På dessa öar väljs enbart kvinnliga kommunalråd. De väljs på 1 år och är helt oavlönade. Vår guide berättade att samma princip gäller i byarna på fastlandet, men där är kommunalråden alltid män.
En annan höjdpunkt under vår resa var dagen när vi åkte på Kondorsafari. Kondor är en sydamerikansk fågel i familjen Nya världens gamar och ensam art inom släktet Vultur. Den återfinns i Anderna och utmed den angränsande Stillahavskusten i västra Sydamerika, och är den största fågeln på Västra halvklotet. Den är en stor svart gam med en krage av vita fjädrar runt halsbasen. Dagen började före soluppgång. Sakta ljusnade det och vi kunde se att en vacker dag ta sin början. Vi befann oss i Colca Canyon, en mycket naturskön del av Peru. Själva canyonen är 4000 meter djup på sina håll. Vi åkte upp till El Mirador Cruz del Condor, utsiktspunkten där man har möjlighet att se den stora kondoren. Det är ingen garanti för att man får se den, men vi hade verkligen tur! På väg uppåt passerarade vi ett sagolikt landskap. Grönt och bördigt med många odlingsterrasser, de flesta från inkaperioden på 1400-talet. Vår buss stannade till och på väg ut ur bussen kunde vi se 8 kondorer som sitter bara ett tjugotal meter ifrån oss, och under den följande timmen får vi se många kondorer som svävar över oss. Några gånger kommer de så nära att man nästan kan känna vinden från vingslagen innan de flyger vidare i all sin prakt. Det är en mäktig syn att se dessa jättefåglar som kan bli över 3 meter mellan vingspetsarna. Alla i gruppen hänfördes över detta möte med en jättefågel som har haft och fortfarande har stor symbolisk betydelse i Peru. En perfekt start på ännu en underbar dag i Peru.
Mina bestående intryck efter denna resa är ganska många efter att ha tittat på bilder i efterhand. I Peru vet man hur byggnader och murar ska sammanfogas utan en enda luftficka. Här finns alltid färsk fisk som är förstklassig. Att vi åkte med en gruppresa var ganska praktiskt och välorganiserat. Vi hade förmodligen kunnat spara en del pengar genom att boka både resa och boende på egen hand. Dock hade detta även inneburit en hel del problem. Vi hade exempelvis varit tvungna att hyra bil för att ta oss fram på egen hand. Och vi hade även behövt lägga ner en hel del tid på research innan resa för att hitta de bästa sevärdheterna och planera logistiken för vår resa. Men vår största sårbarhet hade legat i att ingen av oss pratar spanska vilket jag tror är en förutsättning för resande i Sydamerika på egen hand.
Resenär: Arne Andersson och Sabine Keller
Totala kostnader resa (exkl. shopping): Ca 30 000 SEK person
Höjdpunkter: Cusco som är Inkafolkets huvudstad och som är beläget på 2 400 meters höjd. All mat var också helt enastående under resan, med färska närproducerade råvaror.
Antal dagar: 12 dagar
Researrangör: Något tyskt bolag som jag inte kommer ihåg namnet på.
Tips/fällor att undvika: Machu Picchu var en besvikelse baserat på att det förvandlats till en turistindustri med 8 000 besökare varje dag. Det drar även ner totalbedömningen av resan som annars var hel fantastisk. Var inte ute i storstäderna efter mörkrets inbrott. Många människor är mycket fattiga i Peru och desperata i sin kamp efter mat i magen varför grov brottslighet är vanligt förekommande. Speciellt mot naiva turister.
Betyg resa: 4 +